Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett vittnesmål ur samtiden

/

Litteratur
Stefan Bergmark: Rapporter från verkligheten samt en och annan dröm
Norlén & Slottner förlag

Annons

Tidningskrönikor blir oftast engångsläsning. Men många gånger innehåller de klokskaper som är värda ett längre liv och fler chanser att begrundas.

Sundsvallsfödda journalisten Stefan Bergmark ger nu för tredje gången ut krönikor samlade i bokform. Som väntat avhandlar de skilda ämnen: det kan vara mediesamhället, den egna vardagen, politiken. Men alla bottnar förstås i här och nu och har nutiden som utsiktspunkt.

Själv var han med under folkhemstiden och vänstervågen, och ofta är det dagens politiska landskap han brottas med. Ett där nyheter om dödsskjutningar är vardagsmat, ett där det finns en desperation att synas, där klyftorna ökar, där vi gömmer oss i våra privata sfärer som vi själva renoverat och inrett. En kultur där uppgiften att ge livet en mening har lagts på individen, där det inte är inne att tala om klass och där man numera sällan möts av en människa i kontakten med samhället utan en automatröst, vars främsta uppgift tycks vara att hålla folk på avstånd.

Här finns reflektioner från det privata området, som att adoption är mer komplext än att skaffa ett barn och rädda detsamma från föräldralöshet, eller när ett försäkringsbolag beter sig dåligt. Men den röda tråden, det enda som egentligen förenar dessa krönikor, är vänsterperspektivet. Vänstern lider brist på visioner, eller åtminstone på förmåga att formulera dem på ett sätt som känns angeläget, och kanske söker Stefan Bergmark här ledtrådar till sådana formuleringar.

Det är inte alldeles glasklart att följa resonemangen; detta är ju ingen hel berättelse utan många små och många gånger kan jag tycka att det är de enskilda små reflektionerna och samtidskritiken - som när han kallar teambuilding "vår tids husförhör" där vi försöker imponera på den världslige kyrkoherden, konsulten, eller då han påtalar hur lätt det är för en avideologiserad människa att fastna i materialismens tomhet - som är den stora behållningen av boken. Sådana tankar behöver vi alla ta del av. Men kanske finns här också linjer som pekar framåt mot en ny samhällsfilosofi, med vänsterförtecken och anpassad till vår tid.

En del av de tankar som flyger förbi kan verka utopiska. Öppna gränser skulle, som jag ser det, få vårt samhälle att i förlängningen braka ihop, tanken på medborgarlön är god men den ska betalas också, och upphovsrätten behöver vi värna, för kulturarbetare har lika stor rätt som alla andra att kunna leva av sitt arbete. Men i mycket kan man också hålla med. Vi behöver åter börja prata om solidaritet, jämlikhet och ett starkt och fungerande samhälle. Något nytt kommer att efterträda dagens politik, och vad det blir är ännu en öppen fråga. Formuleringsförsöken behövs. Ur många krönikor små rinner kanske till slut en stor å.

Annons