Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Europas nya proletariat

Att det i USA finns folk som inte kan försörja sig fast de jobbar heltid har vi hört.
Men de blir vanligare även i Sverige. Om dem med de tyngsta jobben och de lägsta lönerna skrev Rebecka Bohlin boken "De osynliga - Europas fattiga arbetarklass". I går, på internationella kvinnodagen, berättade hon om dem på inbjudan av LO och ABF.

Mirela är städare. Hon har delad tur, arbetspass mellan 6 - 10 och 16 - 20, och ser sin son bara på helgerna. Mellan städställena får hon resa på sin fritid; ibland upp till sex timmar.

Lucia, också städare, har 13 000 kronor efter skatt. För att klara hyra, mat och räkningar jobbar hon extra och har 15 - 16 timmars arbetsdag. De två döttrarna får klara sig ensamma.

– Jag undrade om jag hade hittat intervjupersoner med extrem otur? Nej, sa facket, de är typiska. I arbetaryrken som städning, transport och vård finns många exempel, säger Rebecka Bohlin.

Hon mötte 17-årige Pedro, vars mamma städar på delad tur. Han får ta hand om lillebror, och vissa kvällar gör han jobbet åt mamma, så att hon ska få träffa lillebror. Han tar också själv jobb för att bidra med pengar. "Visst har jag ont i kroppen när jag har skottat snö från tre på morgonen till åtta på kvällen, men mamma har ondare. Hennes axel är paj", säger han. Arbetsskador är vanliga bland städare.

De har det visserligen bättre än i flera andra EU-länder, därför att den svenska välfärden delvis kompenserar för låg lön. Mary Usma i England får ut motsvarande 6 000 kronor per månad genom att städa - på heltid.

– Men hur går det med välfärden om politikerna får mer och mer mandat att sänka skatten? Och en femtedel av servicesektorn är inte reglerad i kollektivavtal; där kan arbetsgivaren sätta vilka villkor som helst, säger Rebecka Bohlin.

Hon citerar ekonomen Marian Radetzki, som tycker att lågutbildades löner bör halveras (!) för att ge dem "incitament att lyfta sig i håret", och finansminister Anders Borg som sagt att lönegolvet är ett problem, eftersom det hindrar lågutbildade från att ta sig in på arbetsmarknaden. Ännu lägre löner vore alltså att föredra.

– Men hungriga vargar jagar inte bäst. Forskning visar att den sociala rörligheten är större när klyftorna mellan rika och fattiga är små, säger Rebecka Bohlin.

Orsakerna är många: strukturomvandling, högervindar, EU:s regelverk, fackens försvagning, en medelklass som vill köpa billiga tjänster. Och migrationspolitiken: merparten av detta nya proletariat är invandrare och många är kvinnor.

– EU har arbetskraftsbrist och behöver 50 miljoner invandrare under nästa halvsekel. Ändå bevakas gränserna benhårt. EU vill ha migranter som finns här så länge de behövs och sedan drar vidare. De är lättare att exploatera och kontrollera, säger Rebecka Bohlin.

Men hon påminner också om att brittiska "Justice for cleaners" nått framgångar genom att på gräsrotsnivå försöka nå och organisera människor. För 100 år sedan lyckades våra förfäder förändra hela samhället genom att hålla ihop.

– Förändringar har skett förut och kan ske igen, säger hon.