Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Får man nu önska sig fred på jorden?

Snart är det ett nytt år. Och medan ni skjuter raketer så det står härliga till vid tolvslaget så ligger jag under täcket och försöker tokblunda så att timmen då det sprakar som värst på himlen bara ska passera. Livrädd för raketer som jag är.

Precis som en massa djur. Precis som naturen. Men låt mig för all del inte vara en tråkig party-killer (ingen vill vara den som förstör festen). Jag är inte alls för ett totalt raketförbud, men jag håller mig alltid inomhus den 31 december eftersom att folk inte kan hålla sig ifrån att skjuta raketer även i-n-n-a-n tolvslaget. Och jag är rädd för att få en raket i skallen – mycket ologiskt förmodligen, men rädslan är inte alltid förnuftsstyrd.

Vänta, jag ljög, ett år gick jag faktiskt utanför dörren på nyårsaftonen. Barnen, jag, maken och hunden skulle ta en sparktur vid arton-tiden för att släppa svävande lyktor (eftersom jag skrev att fyrverkerier är dåligt för miljön, måste jag naturligtvis också skriva att även svävande lyktor inte är tummen upp för varken djur eller natur). Åter till den gången jag var utanför dörren en nyårsafton: Såklart var någon tvungen att tända på en pjäs just då och jag hunden fick promenera hem i raketfart, skakande rädda båda två.  

Nog om det, skjut på ni bara och tänk inte alls mig och alla andra människor och djur som hatar fejkade blixtar och dunder. Jojustja: Själv spenderar jag de stålar ni shoppar upp på fyrverkeripjäser på god mat och dryck, och för att ge lite dåligt samvete kan jag skriva att jag dessutom skänker lite pengar till en välgörenhetsorganisation istället för att tända upp stålarna (vänta, nu måste jag ta en paus för att skänka lite pengar, det vore himla ovärdigt att skriva i en krönika att man ska skänka pengar och sedan INTE  göra det).

Så där – pengar skänkta. Alla räddningsorganisationer borde använda swisch- så himla smidigt. PG- och BG känns nästan 1800-tal.

För övrigt har svenskarnas lust att bidra med pengar till hjälporganisationer varit lovvärd det här året. Det fruktansvärda världsläget är naturligtvis en orsak. Kriget i Syrien blev verkligt i Sverige under andra halvåret av 2015. Politiskt gjorde regeringen en helomvändning i frågan kring asylmottagningen, från öppenhet till slutenhet. Det kommer politikerna och vi att få stå till svars för inför kommande generationer. Hela Europa kommer få till svars för sitt agerande under en mycket mörk tid. Statsministern Stefan Löfven har om och om igen påpekat att Sverige och Tyskland inte ensamma kan bära ansvaret för att ge flyende människor en trygg plats. Ansvarskänslan hos många andra EU-länder har lyst med sin frånvaro. Det är fruktansvärt, speciellt med tanke på att EU-samarbetet i grunden är ett fredsprojekt. Efter andra världskriget var känslan  aldrig mera krig och för att skapa stabilitet var samarbete nödvändigt. Att samarbete även kräver arbetsinsatser verkar vissa länder i Europa skita fullständigt i. Omänskligt.

I sitt jultal sa Stefan Löfven att han fortfarande satte hopp till EU:s förmåga att hitta en gemensam lösning för att hantera flyktingkrisen. Det önskar jag mig av 2016 – att EU:s länder visar enighet och solidaritet mot de människor som nu flyr krigets fasor.

Allra mest önskar jag mig fred på jorden också såklart.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel