Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fars dag – men inte för alla pappor

Annons

I dag är det Fars dag. En högtid som för många pappor innebär frukost på sängen och någon present eller teckning som deras son eller dotter omsorgsfullt har gjort. För andra pappor är det en plågsam påminnelse om det barn som de fick, men aldrig eller väldigt sällan får träffa. Än mindre får de en omsorgsfullt skapad teckning.

Den här artikeln handlar om de papporna.

Medan politiker från höger till vänster oroar sig över det skeva uttaget av föräldradagarna och vill reglera detta genom lagstiftning, finns det pappor som ägnar kvällar och helger åt att samla på sig så mycket material som möjligt så att de åtminstone ska få till umgänge varannan helg. Mot sig har de barnets mamma, socialtjänsten och kvinnliga frivilligorganisationer. De turas om att göra polisanmälningar mot pappan. Inte sällan ställer sig även skolan och förskolan på mammans sida.

Runtomkring finns gemensamma vänner som ser hur barnen lider, men inte vill stötta pappan eftersom det innebär en risk att mamman säger upp vänskapen. Till socialtjänsten säger barnen att de hatar sin pappa och inte vill träffa honom. Eftersom de aldrig eller sällan får träffa honom är deras uttalande synnerligen märkliga.

I samhället finns bara stöd för utsatta kvinnor. Inte för utsatta män. Inga frivilligorganisationer som kan ge stöd och råd och allt som sägs till socialtjänsten kan vändas emot honom.

Detta är systematiskt och utbrett. Varje gång jag kommer i kontakt med en ny pappa som inte får träffa sina barn, är mönstret detsamma. Hur långt de har kommit i fasen varierar med ungefär samma faktor av hur långt tiden gått sedan helvetet bröt ut. Oftast har det gått lång tid för i denna form av psykisk misshandel, där barnen används som ett vapen, bryts offret ned. Pappan förminskas och får ingen hjälp vart han än vänder sig. Det finns exempel där det har gått så långt att pappan begått självmord.

I samhället finns bara stöd för utsatta kvinnor. Inte för utsatta män. Inga frivilligorganisationer som kan ge stöd och råd och allt som sägs till socialtjänsten kan vändas emot honom. Det är bara de starkaste papporna som orkar ta fajten hela vägen till tingsrätten. Där får de ofta betala sina rättegångskostnader själva eller föra sin egen talan, medan mamman många gånger får rättshjälp. Utfallet är sällan till pappans fördel.

Sedan den nya vårdnadslagstiftningen, där fokus ska ligga på föräldrarnas samarbetsförmåga, trädde i kraft 2006 har antalet vårdnadstvister i tingsrätterna mer än fördubblats. Samtidigt kan man konstatera att det är ungefär lika många barn som upplever att deras föräldrar flyttar isär nu som det var 2006. Den nya lagstiftningen har helt enkelt blivit konfliktdrivande, där mamman är den starkare parten och har inget att förlora på att driva en så smutsig kampanj som möjligt mot pappan. Belöningen är ensam vårdnad och fullständig kontroll över barnens relation till pappan. Alternativet för pappan är att låta sig kontrolleras och inte dra en tvist. Många pappor vittnar om hur de får vara barnvakt till sina egna barn. Umgänget anpassas helt enkelt efter mammans arbetstider och nöjen. Eller humör.

Så ni politiker som genom lag vill styra hur föräldradagarna ska tas ut, eller för den delen anser att föräldrarna ska få bestämma över föräldradagarna själva, har ytterligare tre viktiga frågor att fundera på.

För det första, att se till att även utsatta män får stöd och hjälp av frivilligorganisationer. För det andra, ändra vårdnadslagstiftningen så att den inte är konfliktdrivande. För det tredje, och viktigast av allt, hur kan fler av de här papporna som verkligen förtjänar en omsorgsfullt skapad teckning bli uppvaktade på Fars dag av sin son eller dotter?Hanns Boris, debattör för jämställt föräldraskap

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel