Fästningen håller en port öppen

EU:s toppmöte i Bryssel slutade till sist med en överenskommelse om flyktingkrisen. Ingen kan längre tveka om vilket oerhört inflytande Tyskland med Angela Merkel i spetsen har i EU-kretsen. För Ungerns premiärminister, högerpopulisten Victor Orbán, sa på väg in till mötet att han skulle lägga in sitt veto mot tanken att flytta asylsökande direkt från Turkiet till EU. Orbán verkar inte bry sig om de barn som dör på Medelhavet. Sådan är den främlingsfientliga högern. Men Orbán ser ut att ha fått vika sig för Merkels argument, som måste vara våra. Hon står för anständighet i denna svåra kris.

Fast Orbán lär förstås än en gång försöka slingra sig från beslut han redan godtagit. Han har ju redan lovat att ordna en folkomröstning kring beslutet från i höstas om fördelning av flyktingar inom EU.

Så hur ser lösningen ut? I första hand kan det se ut som fästning Europa nu är här. Havsgränsen mellan Turkiet och Grekland ska stängas. De flyktingar som försöker ta sig till Grekland ska skickas åter till Turkiet. Men Turkiet ställer villkor.

Ekonomiskt är 28 miljarder kronor redan utlovade, och Turkiet vill ha mer. Fast pengarna går till flyktingmottagningen. Landet har redan tagit emot två och en halv miljon flyktingar. Man lovar nu ta emot dem som skickas tillbaka från Grekland under förutsättning att EU i stället tar emot en syrisk flykting från Turkiet enligt proportionen en mot en. På det viset kommer även Fästningen EU att hålla en port öppen.

Turkiets tredje villkor är att förhandlingarna inför ett turkiskt EU-medlemskap återupptas och att visumreglerna mildras. Det har jag personligen alls inget emot. Det kan bara innebära att färden mot ett helt autktoritärt turikiskt styre bromsas. Förhandlingar får däremot inte innebära en automatik mot medlemskap. För EU kan inte ta in ett land där pressfriheten begränsas och än mindre ett land där den kurdiska befolkningen fortfarande förtrycks.

Lika viktigt är att Grekland nu får EU:s stöd. Tiotusentals flyktingar befinner sig i lervällingen utanför den grekiska staden Idomeni vid den stängda gränsen till Makedonien. Ett av syftena med överenskommelsen är att EU till årsskiftet ska kunna återupprätta den fria rörligheten inom Schengensamarbetet. Men Grekland måste hur som helst få generös hjälp.

Lika fel som Merkel hade i behandlingen av Grekland under eurokrisen, lika rätt har hon i flyktingkrisen. Grekland förtjänar vår solidaritet. Ett stopp för flyktingströmmen över Medelhavet är nog den bästa hjälpen. Det är en förutsättning för återupptagen turism både på det turkiska fastlandet och på de grekiska Tolvöarna. Det utfattiga Grekland måste därtill få hjälp att ordna anständiga förhållanden åt de hundratusentals flyktingar som redan finns i landet.

Slutligen: Kan detta genomföras och hur påverkar allt detta Sverige? Inget tyder på att vi ska vara med och ta emot fler flyktingar. Så stort ansvar har Sverige redan tagit. Om gårdagsnattens beslut går att genomföra är en annan fråga. Inte minst den högerextremism som drar över Europa försvårar alla lösningar. Men det här ser ut som ett steg i rätt riktning.