Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fick benet krossat av snö som nioåring – sex år senare satsar Johannes på att bli innebandyproffs

Johannes Nilsson begravdes och hans ben krossades i ett snöras för sex år sedan.
Nu är han helt återställd och siktar på att bli innebandyspelare på toppnivå.
– Min dröm är att bli proffs, säger femtonåringen.

Annons

Den 10 mars 2010 förändrades livet för den då nioårige Sundsvallskillen, Johannes Nilsson.

Läs också: "Snöraset krossade Johannes ben"

På sportlovet var han med familjen i fjällstugan i Mårdsundsbodarna i Bydalen.

Han och brorsan Jonatan skulle göra en snögubbe ute på gården då flera hundra kilo snö och is rasade ner från taket och begravde Johannes helt.

– Ljudet när det brakade till glömmer jag inte, säger han.

Den tre år äldre brodern Jonatan, som stod alldeles intill, klarade sig men fick panik.

– Mitt starkaste minne är att han blir begravd och jag skrek "Johannes" men fick inget svar, säger Jonatan Nilsson.

Då sprang han efter pappa Magnus, som var i garaget intill, och även mamma Mari kom springande. Tillsammans grävde de med händerna fram Johannes som då var halvt medvetslös.

– Smärtan var fruktansvärd och jag såg att benet pekade åt helt fel håll, säger Johannes Nilsson. Räddningstjänsten larmades och kom efter cirka 30 minuter och strax därefter kom en helikopter med narkossköterska.

Den flög Johannes och hans mamma Mari till Östersunds sjukhus.

– När den åkt satte jag mig ner på golvet och grät, säger Jonatan som sedan åkte bil med pappa till Östersund.

Läs också: "Viggo gick omkring med hål i skallen"

På sjukhuset kunde de efter undersökning och röntgen konstatera att Johannes högra lårben var av i en spiralformad fraktur, tre revben var brutna, att han drabbats av hjärnskakning och hade blåmärken över hela kroppen.

– Jag såg att han var i jättedåligt skick och var förstås väldigt orolig, säger Mari Nilsson.

Johannes opererades på natten och låg därefter i tio dagar på intensivvårdsavdelningen i Östersund. Efter ytterligare tre veckor på barnavdelningen kunde han flyttas till Sundsvalls sjukhus.

Där fick han vård under några veckor till innan han kunde åka hem.

– Jag hade en så kallad extern fixation fastskruvad i låret och när såren runt skruvarna skulle läggas om var nog det värsta, säger Johannes Nilsson och fortsätter:

– När gasbindorna skulle lossas och sårskorporna följde med skrek jag rakt ut.

Det pågick i flera månader med omläggningar flera gånger i veckan. En tid som Johannes satt i rullstol med benet rakt.

Läkarna hade dock hela tiden förhoppningen att han skulle bli helt återställd.

– Periodvis har jag ändå varit förtvivlad och funderat på om jag skulle bli bra, säger Johannes Nilsson.

I början av juni 2010 togs fixationen bort och såren kunde sys.

Johannes fick då byta rullstolen mot rollator och sedan kryckor

Under våren kunde han inte gå i skolan utan fick hemundervisning men till höstterminen var han tillbaka.

Han kunde även börja träna med sitt innebandylag, Ankarsvik. Laget hade under tiden också gett honom stöd, bland annat samlade de ihop till ett NHL-spel till Xbox.

– Jag haltade runt på träningarna och hela hösten var kämpig. Det var först efter nyår som jag började känna mig fysiskt frisk igen, säger Johannes Nilsson.

Något som satt i mycket längre var det posttraumatiska stressyndromet, PTSD. Han hade mardrömmar, dödsångest och även klaustrofobi.

– På nätterna kunde han komma in till mig eftersom han inte vågade somna av rädsla för att inte vakna igen, säger Mari Nilsson.

Det tog flera år att med hjälp av kurator bearbeta upplevelsen men sedan ett och ett halvt år tillbaka är han fri från de psykiska besvären.

– Jag brukar dock fortfarande vara försiktig att gå nära tak när jag misstänker att det kan rasa snö eller is, säger Johannes Nilsson.

Han och brorsan Jonatan tycker dock att olyckan gjort att de kommit närmare varandra.

– Vi är väldigt tighta och gör mycket tillsammans, inte minst innebandyn.

Numera spelar de i samma lag, IBK Sundsvall ungdom, och går på innebandygymnasiet. Johannes i ettan och Jonatan i trean.

– Nu är jag helt frisk. Att ta mig tillbaka har lärt mig att kämpa och jag har tränat hårt, säger Johannes Nilsson.

I framtidsdrömmarna ligger att bli innebandyproffs men om det inte blir så har han alternativa planer.

– Jag satsar på en bra utbildning och skulle gärna bli sportjournalist.