Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fiktiva favoritkvinnor

På Internationella kvinnodagen 8 mars hyllar Mittmedias kulturredaktörer intressanta och erfarna kvinnor från fiktionens värld. Kvinnor som inspirerat i böcker, filmer, scenkonst och tv-serier under det gångna året.

Annons

Prinsessan Turandot ur Puccinis opera "Turandot":

Hon är livsfarlig. Hon är hämndlysten. Hon har total makt, och hon ser till att utnyttja den.

Prinsessan Turandot, under fjolåret framlyft av svenska Nina Stemme både i Dalhalla och på Metropolitan, har bestämt sig för att aldrig låta en man härska över henne.

Att ta livet av de beundrare som av något skäl inte passar är väl knappast att rekommendera. Men Turandot är å andra sidan inte grymmare än många män har varit historien igenom. Poängen är att hon själv sätter villkoren för sitt liv.

I operans värld är det mestadels fatalt för kvinnor att avvika från den traditionella kvinnorollen. Livsnjutaren Carmen blir mördad; Mozarts Nattens Drottning framställs som en ond kraft. Men Turandot får leva och utvecklas. När hon möter en man som är lika stark som hon kan hon älska honom på ett jämställt sätt och törs låta kärleken förvandla henne

Och handen på hjärtat, vem söker något sedelärande i operors handling? Det är ju rösterna, musiken och känslorna vi går dit för. Oftast med sopranerna i fokus.

Susanne Holmlund

Jessica Jones från Netflix-serien med samma namn:

Hon är som en emoversion av Bamse. Schysst och stark, men i stället för dunderhonung har hon sprit och den käcka blå munderingen är bytt till deppigt svart.

Privatdeckaren med superkrafter Jessica Jones från Netflix-serien är stark rent fysiskt. Men bräcklig psykiskt, ständigt under ett svart regnmoln. Hon lever i traumat av att ha utnyttjats av superskurken Kilgrave, som med förmåga att kontrollera människors vilja har haft henne i sitt våld.

Inte bara för att utföra hans onda gärningar utan även sexuellt.

När andra tv-serier, som ”Game of thrones”, anklagas för att använda våldtäkt som pausunderhållning, ger ”Jessica Jones” en mångbottnad version av våldtäktstraumat.

Jessica Jones (spelad av Krysten Ritter) kan likt Twitter-fenomenet #prataomdet inspirera till en diskussion om vad som är en våldtäkt och hur en sådan hanteras.

Kristian Ekenberg

Doris i "Doris drar" av Pija Lindenbaum:

Författaren och tecknaren Pija Lindenbaum har gett oss en hel rad barnboksvärldar att ständigt återkomma till. Mångbottnade, psykologiska dramer med en lågmäld humor där flickorna tar särskild plats.

Nu senast i "Doris drar". Där Doris tröttnar på mammans uppmaning att "komma genast", fast bygget i sandlådan inte är klart. Dessutom måste Doris bära ful klänning och någon annan får göra det roliga jobbet med tårtan. Doris bestämmer sig för att det räcker. Hon drar till någonstans där hon inte ständigt blir överkörd av vuxnas beslut.

Hon accepterar inte att få sina känslor förminskade och står upp för sig själv och ger samtidigt små läsare råg att göra det samma för sig själva.

Cecilia Ekebjär

Kvinnan i Marlen Haushofers roman ”Väggen”:

Hon har inget namn, men den som mött henne där inne kommer aldrig att kunna glömma.

Kvinnan i Marlen Haushofers roman ”Väggen” är på besök hos några vänner i en jaktstuga i bergen. När de andra går ner till byns restaurang stannar hon hemma och vilar. När vännerna dröjer ger hon sig ut med hunden för att leta. Då erfar hon det ofattbara. Hela berget har kapslats in i en osynlig kupa. Hon är instängd i världen.

Från det ögonblicket är det hon och du och husdjuren som utforskar zonen. Det är för dig hon berättar om skräck, smärta, glädje – allt i en intensiv närvaro. Boken kom ut 1963 och har tolkats på många vis – som postapokalyptisk, som ett genusinlägg, som en journal över psykisk sjukdom.

Doris Lessing är en av alla som burit ”Väggen” med sig genom livet. Hon skrev: ”Det är inte ofta man kan säga att denna bok skulle bara en kvinna kunna ha skrivit. Men kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen om livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra.”

”Väggen” kom nyss ut i pocket på förlaget Thorén&Lindskog.

Gunilla Kindstrand

Imperator Furiosa i "Mad Max Fury Road"

Hon kallas Imperator Furiosa. Hon är enarmad, skallig, hårdför och betrodd favoritslav åt en av den postapokalyptiska världens självförhärligande småkungar – Eternal Joe, kung över en klippa och en vattenkälla i en global efterkrigsöken.

Eternal Joe vakar lika svartsjukt över sin "aqua-cola" som över den modersmjölk han pumpar ut ur kvinnobröst; dyrbar mjölk som används i en byteshandel med andra krigiska småkungar som tillverkar bensin och kulor. Han omger sig med ett hov av hjärntvättade krigare vilkas högsta mål är döden och det Valhall där de kan McFeasta i evigheters evighet.

Men de som upprätthåller rikedomen är instängda i klippan – de förslavade kvinnorna.

Imperator Furiosa är raka motsatsen till den gängse Hollywoodkvinnan. Hon definieras inte utifrån kön, utseende, kläder eller handikapp. Hon är en helgjuten, stark och dominerande karaktär som står för strävan efter frihet, fred, jämlikhet, rättvisa, ett gott liv för alla och en grönskande värld. Filmen i allmänhet – som förstås klarar Bechdeltestet med glans – och Furiosa i synnerhet levererar explosivt feministisk civilisationskritik av sällan skådat slag.

Katarina Östholm