Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folklig julstämning från två kontinenter

GA-kyrkan
Ariel Ramirez: Navidad Nuestra samt traditionella julsånger från Sverige och Latinamerika
Sundsvalls Madrigalkör, Canorakören, Samklang och Stöde kyrkokör
Solister: Pernilla Backlund, Pablo Pérez och Yamandú Pontvik
Dirigenter: Tomas Wallin, Pernilla Backlund och Yamandú Pontvik
Musiker: Alejandro Vega, Bernardo Contreras, Nils Andersson och Otto Ratz

Annons

Navidad Nuestra betyder "vår jul" och är precis det: det latinamerikanska folkets egen berättelse om julens händelser i naivistisk poesi och folkliga toner.

I går firades första advent över hela jorden, inte bara i vintermörka Sverige utan också på soliga sandstränder i Sydamerika. I GA-kyrkans adventskonsert möttes båda stämningarna. Folkligheten följde också med genom hela konserten, ända från Pernilla Backlunds ensamma röst i en dalakoralvariant av "Gläd dig du Kristi brud" med riklig och välbehärskad ornamentik.

Ett 100-tal körsångare fortsatte den svenska folkliga sångtraditionen, dit också en sång som "Gå Sion din konung att möta" hör med sina rötter i väckelsen. Den stora kören var tillräckligt kraftfull för att inte försvinna i GA-kyrkans akustik, och även om en del starter var osäkra gick texten fram oväntat väl.

Musikaliskt mest spännande blev det när de sydamerikanska musikerna klev upp och uttrycksfullt lockade fram Andernas vindar med spröd charango, rytmiska gitarrer och genomskinliga, kraftfulla flöjttoner. Efter ett par spansk- och latinklingande julsånger slog alla ihop sin julglädje i Navidad Nuestras sex korta sånger, en folkloristisk musikmålning av julevangeliet.

Här gläds ängeln Gabriel åt att ha träffat Gudsmodern, här beskrivs det väntande barnet i de ljuvaste liknelser under färden till Betlehem och här är kören nästan andäktig under födelsesatsen, som är en ömsint blandning av koral och vaggvisa.

Herdarna kommer till smatter som av kastanjetter, de vise männen har ett ännu friskare tempo och till slut följer en dov trumma flykten till Egypten: den enda sats som inte skimrar av ljusaste ljus, värme, svängig rytm och trygg glädje. Också poesin är varm, vardaglig och rar men kan ibland snudda vid Höga Visan i sin skildring av dofter och miljöer.

Ensemblen valde en lugn tolkning. En del fraser var lite trögstartade och solistduon försvann ganska ofta i klangmassorna - utom i sista satsen, då det tydligt hördes hur tajt och snyggt den klingade.

Men med musiker som har de latinamerikanska rytmerna och spelsätten i händer, huvud och hjärta kan det inte annat än svänga rätt. Instrumenten sprakade, kören susade bakom och julstämningen vibrerade. Nog har Ramirez lilla oratorium en plats i vårt julfirande.