Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Folkrörelse eller företag?

Annons

I vår skall idrottsrörelsen ta ställning till att avskaffa den så kallade 51-regeln. Den innebär att en förening inte kan ”sälja ut” mer än 49 procent av röster och inflytande. Det är föreningsformen som ska vara det som gäller. Den tillkom som en kompromiss för att hantera krav från de stora idrotterna fotboll och ishockey.

Det som skall bolagiseras, och har bolagiserats, är elitverksamheten. Så är det i de flesta elitklubbar i fotboll och ishockey numera. Det finns allehanda konstruktioner, investmentbolag, arenabolag, bolag som äger spelarna och liknande. Skälet till detta har varit att bli så lika vanlig företagsamhet som möjligt. Momsregler är exempelvis en sådan sak.

Ofta spelar sådana klubbar på två arenor samtidigt; när det kommer kritik så använder de gärna ungdomar och sitt sociala arbete som argument. Likaså brukar idrottsföreträdare presentera beräkningar på vilken samhällsnytta och hur de bidrar till samhällsekonomin till exempel genom att deras spelare betalar skatt och att de själva betalar sociala avgifter. Men så är det för all företagsamhet.

Idrotten ”rasade” till en början mot den så kallade Bosmandomen, som slog fast att fotbollsspelare är som vilken anställning som helst och ska omfattas av fri rörlighet. Det är en konsekvens av att driva idrott som ett vanligt företag.

Motståndet mot bolagisering har framförallt kommit från de mindre idrotterna som på goda grunder befarat att idrotter marknadsvärde och kommersiell förmåga skall ta för sig. Det finns också ett ideologiskt perspektiv på saken, förenklat om idrotten skall drivas som ideella föreningar eller som företag. Det är en fråga som bara idrotten själv kan besluta om.

Men beroende på vilket som väljs så får det konsekvenser för hur stat och kommuner skall förhålla sig till klubbarna. Handlar det om företag så kräver både lag och anständighet att de behandlas lika som alla andra företag, och då kommer frågor som bidrag och annat stöd i en annan dager.

Idrotten har genomgått stora förändringar de senaste årtiondena. Kommersialiseringen är stark. En påtaglig sak är relationerna med medierna, där tv-rättigheter har gett enorma inkomster både till klubbar och förbund. Då talar vi inte bara om de riktigt stora klubbarna ute i Europa.

Om man går vidare med bolagiseringsmöjligheterna så måste också staten och kommunerna se över sina bidragsregler, så det inte finns någon misstanke att det ges stöd till annat än det som är tänkt, nämligen barn och ungdomsidrott. Samma sak med sådant som sponsring och marknadsföring.