Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Föräldrarna berättade inte om skadorna

I 46 år visste inte Kari Palo-Oja varför han hade missbildningar på rygg, nacke, underben och fötter.
När han för fyra år sedan fick veta att han var neurosedynskadad hade han gått ett helt liv och undrat varför han såg annorlunda ut.
Trots att ett läkemedel orsakat honom en uppväxt kantad av mobbning och ett liv där han många gånger känt ett utanförskap känner Kari Palo-Oja ingen ilska.

Annons

Han går helst inte runt i shorts på sommaren. Kari Palo-Oja från Jättendal fyllde 50 den 17 april och fortfarande sitter vissa saker kvar från ord han fick höra som barn. Att han gick annorlunda och att hans ben inte såg ut som de andras. När han i tonåren, precis som andra i samma ålder, började intressera sig för tjejer i större utsträckning blev det extra jobbigt.

– Jag slutade gå på gymnastiken i skolan för att jag skämdes, säger Kari.

Han undrar varför hans föräldrar aldrig gav någon klarhet i varför Kari föddes med funktionshinder, trots att de visste.

– Jag har känt att min mamma tog på sig skulden, säger han.

Ständig värk och alla blickar från ovetande människor har format. Inte i riktningen mot att göra Kari Palo-Oja bitter - på samhället eller på sin omgivning - utan istället format det han själv kallar en "glad skit".

– Jag är nöjd med livet. Jag kunde få varit lite längre bara, säger han och skrattar.

Att känna ilska och bitterhet är en sak. Att vara kritisk är en annan. Kari Palo-Oja hatar orättvisor och ser att samhället blivit kargare och hårdare. Han hoppas att människor blivit mer förstående för personer i hans situation men ser inte att myndigheter gör det de kan.

– De har inte tagit lärdom för det som hände för 50 år sedan. Barn föds skadade av andra anledningar i dag och det finns inget skydd för dem. Myndigheterna hjälper inte till, säger Kari Palo-Oja.

Han försöker leva i nuet och tar dagen som den kommer. För tre år sedan fick Kari i Sverige en ersättning på en halv miljon kronor från regeringen för de skador som läkemedlet orsakat honom. Kari berättar att han i är sjukpensionär och att pengarna har varit till stor hjälp i hans vardag.

– Staten tog sitt förnuft till fånga. En halv miljon kronor är mycket pengar, säger Kari Palo-Oja.

Han sköter det mesta själv i sitt hus i Jättendal och Kari har ett stort intresse för fiske. Även motorer har varit en central del i hans liv då han tidigare haft tre motorcyklar och varit kartläsare i rally. Det sistnämnda är något han saknar och hoppas på att syssla med igen.

– Nu känner jag mig inte annorlunda. Jag är en halvtokig finne som måste få hålla på med tokiga grejer, säger Kari Palo-Oja.