Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förbarma dig – ett nödrop mot ondska och okunnighet

Annons

"Erbarme dich – förbarma dig", så sjöng hon, vår stora svenska operastjärna Anna Larsson som tagit initiativet till konserten i tv för några veckor sedan till förmån för flyktinghjälpen. En skön kontrast till alla popgalor. "All you need is love" sjöng Beatles på sin tid. "Det enda som kan förändra världen är kärlek", sa Madonna på en stor show i Stockholm nyligen. Så enkelt det låter, nyckeln till världsfred heter kärlek. Synd att inte alla fattar det!

"Erbarme dich", den nästan smärtsamt vackra arian ur Matteuspassionen av fader Bach, jag upplever den nästan som ett nödrop ut över världen. Ett nödrop till alla goda krafter. Ett nödrop för att bekämpa ondska och okunnighet. Ett nödrop till människor att besinna sig, att stå upp för solidaritet och demokrati, att ta itu med sina rädslor och fördomar och inse att vi inte kan fortsätta leva med högsta mysfaktor i vår egen lilla svenska präktiga bubbla. Vi är en del av världen. Vi har ett ansvar.

Vad är vi rädda för? Flyktingar är inte farliga. De är vanliga enkla människor som vi, som vill leva sina liv så normalt som möjligt. Det är unga fulla svenska män som utgör den största faran, enligt polisen. Unga självupptagna snorungar som super till på helgerna och vill ha lite lattjo lajbans i den annars ganska slätstrukna vardagen. Så tuttar de på flyktingboenden utan en tanke på konsekvenserna. På måndag morgon minns de kanske inte så mycket eller också skäms de. Det var ju bara en fyllegrej. Det är radikala unga män, nästan alltid män, som hamnat utanför i samhället som kan utgöra en potentiell fara. Vi kan inte fortsätta låtsas som om de inte finns. De måste få komma in i värmen och gemenskapen.

Om man engagerar sig på ett eller annat sätt och får lite kunskap om andra människors livsöden kan man ofta slå hål på massa myter och felaktigheter. Människor som frivilligt engagerar sig i invandrar och flyktingfrågor har nästan bara positiva erfarenheter. Det är klart att det finns en och annan katt bland hermelinerna, men vi vanliga svenskar är inga helgon heller!

Vad är ni rädda för? Jag är inte rädd för en svarthårig kille från Afghanistan eller Syrien. Däremot kan jag känna obehag om jag möter en berusad svensk en mörk kväll. Några av mina invandrarvänner kallar mig för mamma, och vi kan ha roligt ihop. Det känns skönt om jag kan få någon att skratta. Det känns meningsfullt om jag kan se lite hopp och livsglädje i någons ögon, och då blir det dubbel glädje.

"Erbarme dich" – förbarma dig över alla de som går omkring och hatar. De mår nog ännu sämre än flyktingarna. Svenskar som ägnar sin tid åt att hata – jag förstår det inte. Så mycket bortkastad energi. Vi lever fortfarande i ett tryggt och rikt land med olika skyddsnät. Man får det inte bättre av att hata grannen eller ondgöra sig över orättvisor i samhället.

"In shallah" – Om Gud vill, säger nysvensken. Jag gör som jag vill säger gammelsvensken.

Lisa Lindström