Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förlorad kamp mot din inre vilja 

Annons

Jag kan komma på mig själv med att sitta och fundera på varför man känner ett ”nej” inombords, men ur läpparna snubblar ett självklart ”ja” ut, innan man hinner rådfråga sin hjärna.

Jag tror att vi alla lever i en evig ”tarof” med oss själva eftersom vi vill så väl. Tarof är ett persiskt ord som beskriver just denna snubbelfason på ett utomordentligt vis. Tarof är ett erbjudande maskerat i en självklarhetsmantel, och desto mer övertygande ditt maskerade erbjudande är för din motpart desto artigare anses man.

Det ligger en fager, fin och fenomenal tanke bakom denna gest, som egentligen innebär att du lägger någon annans behov framför din egna vilja, en fantastiskt osjälvisk handling.

Ibland har chefen skickat en förfrågan om huruvida du kan arbeta över. Du har planerat din lediga tid men ändå kommer ett ”ja” ur dig. I stunden belönas du av en uppskattning för att du ställer upp, och du mår bra för stunden.

Efter en hård arbetsvecka ser du fram emot att leva i symbios med din soffa. Telefonen ringer och några vänner vill att du ska följa med på en sofflös tillställning. Din inre groda hoppar ur din mun med ett stort neonfärgat Ja-plakat, och innan du vet om det har du åsidosatt din vilja för att i stunden belönas med en känsla av att du är omtyckt. Tarof-situationen är ett faktum.

Givetvis är det fantastiskt att prioritera någon annans önskan framför din egna och det är det som gör dig till en oegoistisk varelse och precis så som jag tycker att man bör vara. Men om vi skulle leka med ordet lagom och tarof i samma mening så kan vi finna en magnifik harmoni som inte bara bevarar en fin gest, men som också kan motverka utbrändhet. Om tanken är att finnas där för dem man bryr sig om så är det väl ändå att föredra att du är hel, så att du kan ge ditt allt i alla relationer?

En bra chef minns att du ställer upp, även om det inte sker varje gång. En bra vän, har förståelse för att du inte alltid står redo för att kasta på ryggsäcken och tågluffa genom Europa. En bra vän är din vän för att det finns ett genuint och rikt utbyte när ni väl ses. En bra vän ställer krav på att du ska finnas där för hen och tvärtom, men inte på stans fik utan att du finns där genom livets skyhöga toppar och djupa dalar.

Visst finns tillfällen där man ska ställa upp, men i hälsosamma relationer är dessa tillfällen en sådan självklarhet så det inte märks att det är ett krav, utan det faller sig fullkomligt naturligt att man ska finnas där för varandra.

Den tillfälliga tillfredsställelsen kostar oss hälsan, skapar onödig stress och oftast helt i onödan eftersom människor inte kommer att döma dig utifrån utebliven fika. En klok person kommer att döma dig utifrån din omtanke, din kärlek, din äkthet, din genuina önskan om hens lycka.

Och i slutänden vill vi ändå omge oss av kloka människor som inte dömer, utan ser dig med hjärtat och vet att ditt är på rätt plats.

Sanaz Tarlani

ST-krönikör och jurist med Sundsvallsrötter. Lever efter tron att vågar man inte satsa på grund av rädslan att förlora kan man heller inte vinna. Mejl: info@sanazjuristfirma.se

Annons