Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

40 år sedan den historiska målexplosionen mot Kalmar – då var himlen blå tack vare IFK

/
  • En ung Bosse Börjesson hoppar högt av lycka. Bilden är emellertid inte tagen i samband med triumfen mot Kalmar FF.
  • Fotbollslandslagets förre förbundskapten var något av the man of match mot Kalmar FF. Han gjorde 5–0, 6–0 och 8–0 och låg dessutom bakom 1–0, 2–0 och 4–0.
  • Så här löd bildtexten i ST:
  • Förstasidan i Sundsvalls Tidning måndagen den 21 juni 1976.
  • 1976 ledde IFK Sundsvall Allsvenskan efter fem omgångar som nykomling. Den här bilden på Berry Larsson och Bo Börjesson är tagen senare på hösten.
  • Inhopparen Reine Almqvist sätter sjuan. I dag återfinns han i Erik Hamrén ledarstab i A-landslaget.
  • Rubriken i Sundsvalls Tidningen dagen efter slakten i Idrottsparken.

Allt var inte bättre förr.
Men IFK Sundsvall var det.
20 juni är det exakt 40 år sedan Kamraterna hade lekstuga med Kalmar FF i Allsvenskan.
9–2 blev det. 9–2.
Kay Wieståhl har knappast glömt det än.

Annons

Det var på den tiden då matchklockan var analog och det stod Westerstrands Ur under visarna, som tickade i takt bakom målet i väster.

Det var på den tiden Idrottsparken fortfarande hette Idrottsparken och "Fågelholken" alltjämt var mörkbrun (inte aprikos som den blev senare) och arenans självklara huvudläktare.

Det var på den tiden som det fanns banderoller med texten: "Himlen är blå, tack vare IFK".

Det var också tiden alldeles i-n-n-a-n Gösta Linderholm släppte sin "Rulla in en boll och låt den rulla", en form av svensk hit som ständigt sprakade i högtalarsystemet när IFK Sundsvall tog IP i besittning den kommande allsvenska sejouren 1979–81.

9–2 mot Kalmar FF sommaren 1976 är ett stycke medelpadsk fotbollshistoria som är lätt att glömma i dag när IFK Sundsvall svettas i mittenskiktet av division IV.

Inget ont om underbara Medelpadssvenskan, men det lär inte finnas en trogen IFK:are som inte tyckte det var bättre förr.

När motståndarlagen lyssnade till klubbnamn som IFK Norrköping, AIK och för all del Kalmar FF, i stället för Medskogsbrons BK, Sidsjö/Böle IF, och Fränsta IK.

När lokalrivalen GIF Sundsvall säsongen innan hade ramlat ur högsta serien och plötsligt var tvåa i stan.

9–2 blev det. 9–2 som inte ens är möjliga setsiffror i tennis.

Till saken hör att Kalmars dåvarande tränare Kay Wiestål hösten innan hade välkomnat IFK till Allsvenskan med rätt syrliga ord.

Till pressen sa han någonting i stil med:

"IFK Sundsvall har inte fattat det här med fotboll, i den klubben tror man att man kan värva ihop ett bra lag, vi i Kalmar arbetar efter helt andra principer".

Efter nykomlingsmötet på IP sa han:

"Vi kom till Sundsvall i ett norskt plan och med norsk besättning. Frågan är om vi inte ska åka till Norge också".

Det stod 4–0 efter en halvtimme.

7–0 efter dryga timmen.

9–0 med kvarten kvar.

Don Andersson gjorde det första, Mats Axelsson det andra och tredje, Rolf "Bronco" Hansson det fjärde, Olle Nordin det femte och sjätte, inhopparen Reine Almqvist det sjunde, Olle Nordin det åttonde och slutligen Don Andersson det nionde.

Mister IFK reflekterar i nutid:

– Är det 40 år sedan? Det har jag inte tänkt på, men då var väl du inte ens född. Ja, det är inte vanligt att ett lag gör nio mål i en och samma match i Allsvenskan. Ett tag stod det 9–0. Det var en riktig målexplosion och det var en sådan match när allt gick in, säger Bosse Börjesson.

Eller nästan allt.

Bosse själv hade, för att citera lokalpressen, en stenhård rökare i insidan av stolpen 15 sekunder in på andra halvlek.

Den förre landslagsspelaren och en av Medelpadfotbollens allra största skrattar försiktigt för att sedan tillägga:

– Till saken hör att det var snygga mål också. Passningar snett-inåt-bakåt och så pang.

Det pangade mest hela tiden i staden mellan stadsbergen och reaktionerna efter matchen gav ett eko.

Wieståhl fick sparken, IFK hyllades.

– Alla som var på matchen tyckte det vara fantastiskt och än i dag kan det faktiskt komma fram en och annan som vill prata om när vi slog Kalmar med 9–2, säger Bosse och tillägger:

– Men de är i regel någonstans mellan 70 och 90 år.

Börjesson berättar att några av spelarna finns kvar i stan som Thomas Grim och Mats Axelsson. Han berättar också att förberedelserna inför IFK:s allra första säsong i Allsvenskan var speciella.

– Det hade varit en besvärlig vinter, så det vi kunde göra var att springa. Vi löpte otroligt mycket. Då fanns inte ens Spillvärmeplan. Det som fanns var en uppskottad Västhagen, som var så hal att det var svårt att bedriva någon vettig träning, trots att man sandade den.

– Lite närmare seriestarten var vi sedan i södra Sverige och mötte lag i gamla tvåan och fick stryk, men efter fem omgångar så toppade vi Allsvenskan.

Wieståhl hade visserligen en poäng i att många av spelarna hade hämtats utifrån.

– Visst kom många utifrån, men den större mängden i truppen var faktiskt från stan eller Medelpad. Ja, de var betydligt fler än vad exempelvis Giffarna har i sin trupp i dag.

Det blev 9–2. 9–2 som fortfarande är Kalmar FF:s största förlust genom alla tider i Allsvenskan.

ST:s krönikör Tony Pettersson började sin krönika i tidningen dagen efter med meningarna:

"En dag som denna drömmer alla lag om. Brukar också stanna vid det.

När det nu hände sig att IFK Sundsvall sällade sig till de sällsynta undantagens lyckliga skara och spelade den fotboll som egentligen ligger utanför möjligheternas gräns är det inte lätt att sammanfatta intrycken".

De 5 072 som var där höll förmodligen med.

Även Tony Ström.

Det var han som stod – i Kalmar FF:s mål.

Mer läsning

Annons