Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avspark 2015: Jokern vill bli kung

/

Förra gången GIF Sundsvall spelade i Allsvenskan var han en joker.
Nu är Pa Dibba med i leken på ett helt annat sätt.
Knekt, kung eller ess?
– Jag vill vara kung, annars får det vara, säger han med ett leende.

Annons

När Pa Dibba kom till GIF visste han inte ens var Sundsvall låg.

Då var han oprövad, orutinerad och okunnig. Nu har han tagit enorma kliv, på planen och vid sidan om.

Han kom som en joker från Brandbergen. Nu är han given i given.

– Kung kan jag inte säga att jag är, men jag vill vara en viktig del i laget. Jag har tagit större ansvar, jag har fått lite större ansvar och jag har blivit lite äldre. Förut var jag en joker, nu har jag mycket mer i ryggsäcken.

– Jag är inte kung än, men är på väg att bli. Om jag inte blir det får det vara, säger Dibba med ett skratt.

Pa kom mitt i säsongen 2011.

– Jag visste inte alls vad jag kom till, inte spelmässigt och inte hur man levde utanför. Det är stor skillnad på förra Pa och den här, säger han.

Saknar du den gamla versionen av Pa?

– Allt var nytt och spännande, nu är det mer rutin. Men det är fortfarande roligt, men jag fryser fortfarande, det är kallt. Du ser ju när vi tränar, Pa har alltid mest kläder.

Vid sidan av planen och på resorna hänger Pa med Adam Chennoufi, Smajl Suljevic och Peter Wilson.

– Det är oftast vi fyra, förut var det jag, Adam och Granit Buzuku.

Fyller de nya ut Granits skor?

– Haha, nej det gör ingen. Granit är Granit, han saknas på och utanför planen. Jag hoppas att det går bra för honom i Norge.

Den hårda träningen har gett Dibba nya krafter.

– Jag är starkare i ben, överkropp och bål, ja allt har blivit bättre och jag tycker att jag har kvar snabbheten.

Tillsammans med Johan Eklund bildar han Giffarnas anfallsduo. I år igen.

– Vi kompletterar varandra bra, när en faller tar den andre djupet. Det kommer att bli jättesvårt att möta oss.

Har du någon egen målsättning i år?

Ja, det har jag. Men den behåller jag alltid för mig själv. Nu kan jag säga vad jag hade för mål förra säsongen. Det var att göra 18 poäng. Det blev 16, tolv mål och fyra pass. Så jag var ganska nära.

– Sedan hade jag en liten tävling med Emil också, säger Pa som saknar sin kompis Forsberg i Leipzig.

– Vi hörs hela tiden, jag önskar honom all lycka.

Alla förväntar sig att ni ska åka ur – hur hanterar ni det?

– Det viktigaste är att vi tror på oss själva, inte vad andra tror. Man behöver inte vara en raketforskare för att tippa oss där nere – vi är underdogs.

Fotnot – läs tidigare avsnitt här: Tommy Naurin, Jón Gudni Fjóluson och Rúnar Sigurjónsson, Lars Gerson och Robbin Sellin.

Mer läsning