Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tredjedel är avklarad – så bör Giffarna agera

Annons

På måndag tar GIF Sundsvall emot IFK Norrköping på hemmaplan och när domaren blåser i visselpipan efter 90 minuter har faktiskt en tredjedel av serien spelats färdigt.

Det finns väldigt mycket positivt att säga om Giffarnas inledning, men också ett antal negativa punkter som kräver förändring.

Bra är att det är fem poäng ner till Örebro på kvalplats, och sex poäng till Åtvidaberg på nedflyttningsplats, en bra marginal att ha trots allt.

Sundsvall har, förutom hemmamatchen mot Malmö, visat upp ett riktigt roligt och kreativt, om än bitvis plottrigt, spel.

Riktigt härligt, tycker jag

Det klassiskt ”norrländska” om stora och starkare Giffare har jag aldrig tyckt om och att satsa på fysik och gammeldags brittiskt pang på-spel främjar inte direkt spelares utveckling, tvärtom.

Duon Franzén och Cedergren har förvaltat det spår som Sören Åkeby inledde, men inte riktigt kunde slutföra.Nu gäller det att de inte går in i samma fälla – för de där utlovade målen den sista säsongen kom ju faktiskt aldrig ...

Vi ser också hur Rúnar Sigurjónsson kan dominera matcher på egen hand och därmed känns inte förlusten av Kevin Walker särskilt smärtsam i ärlighetens namn.

Kollegan på innermittfältet, Lars Krogh Gerson, har efter en sisådär inledning börjat bli varm i kläderna och det märks att det finns bra mycket mer att ta av även där.

Robert Lundström har tagit fortsatta kliv och tillhör en av de bästa GIF-spelarna denna vår.

Inte ett dugg förvånande.

Det har synts en tydlig utveckling hos honom de senaste tre åren och han har dessutom något som helt enkelt inte går att träna sig till: Snabbheten.

Även Jón Gudni Fjóluson har höjt sin lägstanivå och är rent utav ett anfallsvapen med sin vänsterfot. Dock saknar jag fortfarande lite jävlar anamma vid kritiska situationer, där bollen bara ska sparkas bort (eller spelaren för den delen) till varje pris, såsom vi brukade se Christian Brink göra.

Jag bjuder också på en spontan applåd åt Robbin Sellin som dock, efter rivstarten, mattats av en aning. Men oj så bra och nödvändig han är – det måste vara ett helvete som ytterback att möta en spelare som inte bara gillar att utmana, utan gör det också bra och ofta i hög fart.

Att Giffarna inte fick poäng mot varken Elfsborg eller Helsinborg var ett rån helt enkelt. Sundsvall rullade ut båda lagen och “borde” ha vunnit med ett par bollar.

Nu ska vi dock inte gråta över spilld mjölk, även om det hade suttit fint att vara bland de fem främsta – vilket GIF hade varit – om det varit lite mer stolpe in snarare än ut.

Till det negativa: Det släpps in alldeles för många, och enkla, mål.

Jocke Nilsson såg helt okej ut då han fick förtroendet, Stefan Ålander likaså.

Men likt förbannat gick målen in alldeles för enkelt.

Detta, i kombination med att effektiviteten framåt är alldeles för låg, gör att jag har en uppmaning till Urban Hagblom: Ta in en mittback som kan kliva rätt in i startelvan och en etablerad allsvensk anfallare.

Inte det lättaste, snarare ett drömscenario, sett till den ekonomiska situationen.

Men om man vill vara säker på att säkra ett allsvenskt kontrakt, vilket man visserligen kan göra ändå, så kan detta vara helt nödvändigt. Om jag fick välja: Ta in en back åtminstone.

Mer läsning

Annons