Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett verkligt och viktigt trendbrott

/

För två år sedan blev det 1–1. Efter makalös dramatik.
I fjol 2–2. I en match som var rent ut sagt galen.

Annons

Med några minuter kvar var ställningen 1–1 i en match Chennoufi kallade "Hawaii" och Sigurjónsson "bordtennis". Men 1–1 kändes ändå som ett trendbrott. Robert Lundström, som gjort en fantasisk vår, hade prickat in sitt första allsvenska mål.

Laget GIF hade spräckt en sisådär 355 minuter lång torka, och var på god väg mot en skön, trendbrytande poäng borta mot Hammarby. De grönvita som inte förlorat hemma sedan mitten på juni.

Då kom det verkliga trendbrottet. Det viktiga.

Den första segern på tre omgångar.

Och den tredje segern på fyra bortamatcher under den allsvenska upptakten. Det är bara IFK Göteborg som tagit fler poäng hittills.

Och det första. magiskt sköna målet för Rúnar Sigurjónsson, som också gjort en fantasisk vår.

Rättvist?

93 minuter mot Hammarby på mäktiga Tele2 Arena hade, i vanligt ordning, kunnat sluta lite hur som helst. Linus Hallenius kunde mycket väl ha lämnat bygget med hjälteglorian på. Den rollen tog Rúnar Sigurjónsson i stället. Alla isländska distansskott som gått utanför eller över ersattes av en välplacerad vänster.

Ett iskallt mål, i klass med Robert Lundströms briljanta kvittering.

Men kikar man på de senaste matcherna har GIF byggt upp en rättvisebank där det fortfarande finns mycket innestående.

Framför allt borde matcherna mot Helsingborg och Elfsborg gett mer än bara noll poäng.

Mer än svidande nederlag, trots sensationellt storspel.

Nästa vecka väntar GIF. Mot GIF. Ett kustderby mellan Gävle och Sundsvall när Gavlevallen invigs.

Jag längtar redan.

Mer läsning

Annons