Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GIF-säsongen var allt annat än offside

/
  • Simon Helg, Marcus Danielson, Leo Englund, Eric Larsson, Kevin Walker – och framför allt Robert Lundström firar avancemanget till Allsvenskan.
  • Kevin Walker firar det allsvenska avancemanget tillsammans med föräldrarna. I det som visade sig bli hans sista match i Giffarna. Nu väntar ett nytt liv i Stockholm för den blivande pappan och djurgårdsspelaren.

Magasinet Offside går på djupet och bjuder på reportage från den vida fotbollsvärlden.
Men också från en mer lokal horisont.
I numret som når butiker och prenumeranter nästa vecka är GIF Sundsvall i fullt fokus.
Och det är två söner från staden som ligger bakom det hela; reportern, och före detta GIF-spelaren, Erik Löfgren och fotografen Niklas Larsson. Här får ni ett smakprov av vad som komma skall.

Annons

Roger Franzén blickar ut över sin spelartrupp som slagit sig ner på stolarna framfor honom i konferensrummet på Scandichotellet i Göteborg.

– Vad tyst det är, säger han.

Det är en torsdag i slutet av september och tillsammans med tränarkollegan Joel Cedergren ska Roger strax påbörja den sista genomgången inför kvällens bortamöte med toppkonkurrenten Ljungskile SK. Alldeles nyss försökte han få spelarna att sjunga med i låttextraden ”du lever bara en gång och den gången är nu”. Gensvaret uteblev helt.

Ingen av GIF Sundsvalls spelare var ens född när Noice släppte sin singel 1980.

– Det här handlar om att hamna i ett ”bra mentalt tillstånd”, som Joel brukar prata om, säger Roger Franzén och startar matchgenomgången genom att klicka igång ett Youtubeklipp på sin dator.

Klippet som spelas upp genom konferensrummets projektor kommer från ett sju år gammalt Sportnyttinslag och visar hur GIF Sundsvall i den sista omgången av Superettan 2007, borta mot just Ljungskile, vänder ett till synes hopplöst 0–2-underläge till 4–2 och därmed tar steget upp i Allsvenskan. När kameran i segerjublet zoomar in Joel Cedergren klickar Roger Franzén påpassligt på mellanslagstangenten och fryser bilden.

Den dåvarande mittfältskämpen ser med sin maniska blick och fixerade käke lika glad som skräckinjagande ut.

Som om han just fått en kraftig spark på G-punkten.

– Där har vi ett bra mentalt tillstånd, grabbar, säger Joel aningen generat.

Jag har hört Joel Cedergrens prat om mentala tillstånd tidigare. När han inför säsongen 2009 tog sina första stapplande tränarsteg som ansvarig för GIF Sundsvalls talanglag ingick jag i truppen. Han blev gärna filosofisk redan då. Han pratade gärna om antiloper inför våra matcher, en hel del lejon förekom också. Kanske någon gasell? Det kan inte uteslutas. Jag minns hur som helst att hans malande djurliknelser kunde vara ganska svår-greppade för 18-åriga fotbollsspolingar.

När Joel nu, hösten 2014, tillsammans med Roger Franzén ska försöka ta GIF Sundsvalls A-lag till Allsvenskan, gör han det enklare för både sig själv och spelarna.

Han slår ut med armarna och frågar helt enkelt vad de har för förväntningar inför kvällens match.

– Krig, svarar Johan Eklund, lagets murbräcka och skyttekung.

Joel Cedergren hummar nöjt. Det är förstås rätt svar.

Stämningen i konferensrummet är avslappnad, trots att det bara är några timmar kvar till säsongens hittills viktigaste match mot ett Ljungskile som inte förlorat på 18 omgångar. Var det lika avslappnat när jag tillhörde A-laget för fyra år sedan och förberedde mig för ännu en match på bänken i Superettan? Kanske är det de lättbegripliga instruktionerna som lugnar: alla kan ”smälla på, ”spela enkelt” och ”ta kampen”.

Då är oron större för hur det egentligen är ställt med en avlägsen bottenklubbs ekonomi. Nyheten om Ängelholms FF:s konkurshot slog ner som en bomb i Superettan tidigare under dagen. I tidningarna har spelarna läst att en konkurs inte bara skulle skicka Ängelholm ur serien, det skulle också betyda att de själva blir av med sex inspelade poäng och därmed hux flux knuffas ner till en femteplats i tabellen.

– Är det därför du är här? frågar min gamla lagkamrat Adam Chennoufi. För att skriva om Ängelholm och det?

Jag kan inte låta bli att le igenkännande åt den vacklande självkänslan. Som om det vore otänkbart att det bara är för dem jag är här; att GIF Sundsvall i sig själva är tillräckligt intressanta.

Fotnot: Fortsättningen av reportaget, som skrivits av Erik Löfgren, hittar du i Offside.

Mer läsning

Annons