Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är lirarna – de vi verkligen njutit av i Giffarna

/

Det är en himmelsvid skillnad mellan vackert och fult.
Jag njuter mer av solnedgångar än skorstenar. Jag bländas mer av briljans än brutalitet.
Jag äter hellre carpaccio och dricker ett glas rött än slafsar i mig bruna bönor med skruvdobb i.
Kollegan Lindahl är mer åt det andra hållet.
Nu ska jag förklara varför vackert också är vägvinnande.

Annons

Målet är alltid att vinna. Det är jag och Lindahl löjligt överens om.

Men skulle en match där hans, allt annat än jonglerande, GIF-elva är inblandad, mot all förmodan, sluta med en seger är det efter en skev snedspark som letat sig in i nätet och förvandlat det förväntade resultatet 0–0 till 1–0.

Men varför inte göra det med stil i stället?

Med fart, finess, finurlighet och flärd?

Att spela sig fram. Runt, genom, över och under stabbiga motståndare.

Med snabba förflyttningar, sköna dribblingar och en och annan sulfint. Vare sig det skulle behövas eller inte.

Jag åker i en tidsmaskin när jag ser Lindahls elva framför mig. Jag teleporteras tillbaka till det Leeds jag såg på Tipsextra i barndomshemmet i Umeå på 70-talet.

Det är dit han vill, Fredrik Lindahl, min bakåtsträvande benknäckare till vän och kollega. Min retrokompis, min Lars-Gunnar Björklund.

Jag vill tillbaka till framtiden. Till det vi får se nu i form av teknisk briljans. Till den moderna fotbollen och till den tid där lirarna verkligen får utrymme att leva ut.

Samtidigt släpper jag fram profilerna från förr, de som var så långt före sin tid att de var färgsprakande redan när resten av världen var svartvit. Farfar Forsberg, pappa Samuelsson och Grönis.

Vi kommer att få se briljanta crossbollar från Tom Kåre som vilken Forsberg som helst tar ned på en utandning. Vi kommer att få se Aziz Corr Nyang göra så många överstegsfinter att Lindahls stabbiga mittbacksbacklinje blir karusellsnurrig och vi kommer att få se Fredrik Holster regera sitt universum där han är den självlysande stjärnan.

Lindahl skvätter kaffe omkring sig och vräker ur sig osammanhängande saker som att "du kommer inte att ta dig över mittlinjen". Jag kontrar med "du kommer aldrig att få låna bollen, och då blir det svårt". Jag utvecklar det inte speciellt invecklade med "dina spelare kommer att uppleva matchen som en förnedrande försäsong som enbart består av löpträning utan boll".

Fast Lindahls gäng kommer att få låna bollen emellanåt.

Med jämna mellanrum.

När det är avspark efter ett av mitt lags många, vackra mål.

För övrigt ... erkänner Lidén, helt ärligt, själv att han var mer åt brunkarhållet under den aktiva fotbollskarriären.

LÄS MER: Lindahls lag - Inga brunkare, bara stora, starka giffare

SE OCKSÅ: Presskonferensen där "tränarna" presenterar sina lag och har ordkrig

TYCK TILL: Vilka hade du valt ut i dina lag?

Mer läsning

Annons