Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Giffarna imponerade under 2015 – men IFK bjöd på chocken

/

Det är bara att lyfta på luvan, buga och bocka.
IFK Norrköping är svenska mästare och de är verkligen värdiga vinnare.
De har spelat bäst, gjort flest mål och gjorde slarvsylta av Giffarna hemma på det som under hela 2015 förvandlats till en nöjespark.
Samtidigt, i skymundan av guldglansen, ska GIF Sundsvall vara stolta över en säsong som ledigt och lätt kan sammanfattas med betyget "helt okej".
Och helt okej duger. Vi får njuta av Allsvenskan även 2016.

Annons

Jag trodde inte på Norrköping före säsongen, jag tvivlade och trodde att bakslaget skulle komma.

Jag var naiv nog att se GIF Sundsvall ha en sportslig chans när jag var på utflykt i Norrköping i höstas.

Det blev aldrig någon match. GIF vek ned sig och IFK spelade briljant fotboll. Rörligt, kreativt, koncentrerat och modigt. Jag rasade i en krönika efteråt.

Och de höll i allt, hela vägen till guld.

Vi surrade guldskrällar häromkvällen. Jag backade mitt band och kom inte på någon lika stor överraskning vad jag kunde minnas. Och då är jag ändå, trots mina 45 år, inte helt gaggig.

Nestor Engström har förstås alltid mest koll och behövde inte ens kika i en historiebok för att fastställa att Norrköpings eventuella guld skulle vara största skrällen Öster vann som nykomlingar. 1968.

Det sätter lite perspektiv på det Janne Andersson & Co gjort i och med Norrköping.

Malmö FF hade miljonerna och som första utmanare nämndes IFK Göteborg och AIK. Jag plitade ned Norrköping som tia när jag rafsade ihop mitt tips i bilagan vi hade i våras.

Jag hade fel, och alla andra också.

IFK Norrköping har haft det mest konsekventa och kreativa spelet, det bästa mittfältet och den vassaste offensiven. Det har räckt till guld.

GIF då?

Säsongen är bra och när jag av kollegan Lund fick frågan om vilka spelare jag imponerats mest av under säsongen när vi sammanfattade det som varit efter den sista hemmamatchen började jag rabbla några namn. Spontant blev det islänningarna, Gerson och Dibba om jag inte minns fel.

Den jag missade då var spelaren som verkligen personifierade laget och säsongen. Han är inte urtypen av stor, stark Giffare. Han är motsatsen. Liten, rapp och energisk. Och med en motivation och vinnarskalle som imponerar.

Robbin Sellin blev ratad före jul, reste sig, spelade varje försäsongsmatch och varje match från start. Förutom när han var avstängd.

Vi satt och surrade länge under lagets träningsläger i bergen ovanför Barcelona.

"Jag ska visa på planen att de hade fel", sade han då.

Han hade rätt.

Rubriken "Robbins revansch" blev också klockren.

Mer läsning

Annons