Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Var aldrig rädd på en svensk läktare

/

ST-Sportens Lukas Sahlin om plitik och fotboll och vad som skiljer svenska huliganer från alla andra.

Annons

Det är den 17 augusti 2013. Vi befinner oss på Puskas Ferenc-stadion i Budapest.

En grön- och vitklädd mur av Ferencvárosfans trycker tungan mot gommen och släpper fram ett pysande ljud ur munnen.

Det är en påminnelse om var deras motståndare, MTK, kommer från – och vilka de är. Det väsande ljudet efterliknar det av Zyklon B, gasen som användes i Nazitysklands gaskamrar.

Och det är ingen slump.

MTK är ett lag med judiskt påbrå. Ferencváros representerar den i Ungern så vanliga extremhögern. Även om MTK är ett av landets mest framgångsrika lag, med 37 inhemska titlar, så vågar ingen hålla på dem.

De snittar runt 1000 åskådare per match, för att de som skulle kunna tänkas bära deras tröjor fruktar för sina liv.

Den grönvita muren repeterar ett två ord långt mantra: "tvål, ben, tvål, ben".

Här hemma i Sverige nalkas en allsvensk premiär och GIF Sundsvall har precis gått ut på plast.

Det är omöjligt för den som följer Allsvenskan att glömma förra årets premiär, när en Djurgårdssupporter misshandlades till döds i Helsingborg.

Det andra dödsfallet relaterat till fotbollsvåld i Sverige.

Vi är många som fördömer händelsen. Men vi får inte låta oss skrämmas av den. Vi får aldrig vara rädda.

För svensk fotboll har faktiskt bland Europas snällaste huligankultur.

Enskilda fall kommer alltid sticka ut. Det kommer sannolikt hända igen. Men sannolikheten att det är "den vanlige åskådaren" är liten.

Tommy Deogan är bror till Tony Deogan, den första svensk att dö i fotbollsrelaterat våld. Han intervjuade en av West Ham-falangens mest inflytelserika busar. Som bara skrattade åt de svenska huliganerna och avfärdade dem som mesar.

För i Sverige har vi inte fotbollskonflikterna som rotar sig i andra världskriget, religion, klass, eller politiska åsikter. En svensk huligan slåss inte för något djupare, som de kring Ferencváros, de kring Röda Stjärnan, de kring Glasgow Rangers, eller någon annanstans i Europa.

I Ryssland dör hundratals supportrar årligen. Där slåss man för att det inte finns något alternativ.

Forskning kring svenska huliganer visar att de i regel är sprungna ur medelklassen. Där finns mellanchefer, egna företagare och andra vanliga människor. Med barn, familj och riktiga vänner. De har för mycket att förlora på att åka dit.

Den billigaste huliganförsäkring man kan skaffa sig är därför en matchtröja i sitt lags färger. De som slåss vill inte sticka ut. De är sällan klädda i klubbens kulör, de slåss långt från arenan och med en kodex som handlar om att inte slå på den som ligger.

Jag räknar dagarna tills allsvenska premiären, tills den första bengalen bränns och pipan ljuder. Jag kommer älska och omfamna den stunden, jag kommer stå på en läktare och känna mig trygg.

I Sverige går man på fotboll för att se sitt lag spela. Inte för att utöva politik.

Toppen: Oavsett vilken ekonomi GIF har den här säsongen lovar Norrlandsinvest att det kommer värvas. Kanske blir allsvenskt mer än ett år?

Botten: Vart är det allsvenska spelschemat? Jag är inte den enda som undrar.

Mer läsning

Annons