Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pa Dibba tar avsked – men frågetecknen kvarstår och oroar inför derbyt

Annons

Det är andra tider nu. Maj har blivit augusti och Norrporten Arena blir Jämtkraft Arena.

GIF Sundsvall är också ett annat lag nu, jämfört med i våras. Detta gäller i och för sig de flesta allsvenska lagen, men frågan är om inte Giffarna drabbats hårdast av skador och spelarförsäljningar i sommar – och än är det inte över.

Hela veckan har jag funderat: Spelar Pa Dibba i derbyreturen? Gör han i så fall sin sista match innan flytten till Hammarby? Och vad händer sen?

Lägg därtill, att vårens succéspelare nummer ett, Rúnar Már Sigurjónsson, såldes direkt efter EM-uppehållet till schweiziska Grasshoppers och ännu inte ersatts till fullo kvalitetsmässigt.

Behöver jag säga mer. Ni ser nog själva och förstår om jag inte är så där överdrivet optimistisk när det gäller Giffarnas kapacitet och förmåga just nu.

Visst, nu lär Dibba starta en sista gång och laget och spelet är ännu litet bättre än i fjol, då kontraktet klarades med hyggligt god marginal. Men de Sundsvallssupportrar som sätter sig på Y-bussar, packar in sig i bilar eller till och med får för sig att ta tåget till den väntande publikfesten gör nog bäst i att inte drömma om någon ny 5–0-seger ...

Däremot kan Joel Cedergrens och Roger Franzéns giffare mycket väl ta både en och tre poäng. Ja, jag tror till och med att oavgjort är ett bra tips, för handen på hjärtat: ÖFK har också problem att hantera med spelare som lämnat, medan andra tillkommit.

Det största problemet för Graham Potters röd-svarta manskap tycks vara och förbli målproduktionen framåt. Det näst största stavas ö-v-e-r-m-o-d – med alltför många bolltapp i det vi brukar kalla farliga lägen.

Det är också svåråtgärdat, eftersom det bygger på en vision om att bygga ett lag med ett eget spel, med stort bollinnehav och väldigt lite av varorna cynism, destruktivitet och chansningar.

Potter är ingen trollkarl och chansar inte.

Då kan det bli någon passning för mycket, då skickas inga längre bollar in i motståndarnas straffområde i onödan, då skall tålamod och idoga löpningar generera an avgörande stickare i stället. Och i andra änden av planen rensas snart sagt aldrig bollen i panik. Snarare tvärt om, och det är då de där bolltappen kan komma ...

Som romantiskt lagd idrottsnostalgiker tycker jag det är synd att det inte är IFK Östersund eller Ope IF som är uppe i den svenska societeten. För mig är ÖFK en uppkomling och ett "köpelag" á la Emil Forsbergs Bundesligaklubb, Red Bull Leipzig. Sedan får folk tycka och säga vad de vill.

Med anrika GIF Sundsvall är det något helt annat. 17:e allsvenska säsongen nu och efter Stefan Silvas makalösa debutsäsong diskuterar Patronerna gärna om Kjell Erikssons och Cain Dotsons klubbrekord om nio mål under en och samma allsvenska säsong ska stå sig, eller om Silva kommer att slå det.

Jag tror på det sistnämnda scenariot, även om jag är skeptisk till lagets kapacitet här och nu.

Mer läsning

Annons