Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slutforceringar som tyder på moral och mod

I en bitande motvind stormade GIF framåt i första halvlek.
När det mojnade en smula efter paus kom Häcken. Som en orkan.
En match med två skilda ansikten kanske bara kan sluta på ett sätt.
Men nog kändes Leo Englunds sena kvittering som en liten stöld.

Annons

Premiären mot Malmö FF hann egentligen aldrig bli någon match. GIF var knockade direkt.

Men efter det har man rest sig. Och visat den moral och det mod som verkligen behövs.

På Kopparvallen i torsdags darrade det mot slutet. Men GIF stod pall och satte sig på bussen med tre sköna poäng.

Mot Häcken var andra halvlek en skräck. Virvelvindarna från Hisingen var bättre på allt och frågan var inte om målet skulle komma, utan när. Och när väl René Makondele fått jubla fortsatte pressen.

Men mot slutminuterna kom forceringen. På eget bevåg, samtidigt som Häcken gjorde det vi brukar se GIF göra alldeles för ofta. Falla tillbaka och bevaka en ledning.

Hur det brukar gå?

Det brukar rassla.

Och den här gången var det Leo Englund som fick kliva in och göra sitt efterlängtade debutmål.

Förra säsongen var han nära så många gånger. Till slut knöt det sig helt och avsluten blev allt mer desperata. Det som sett så bra ut på träning var bortblåst, och jag tror fortfarande inte att de har hittat den där bollen han sköt 14 meter över Sirius mål på Studenternas i höstas.

Men nu fick han chansen. Och han tog den.

Englund rullade lekande lätt in den efterlängtade, och inte helt välförtjänta, kvitteringsbollen.

Nu har GIF vunnit en match i slutminuterna och räddat en annan.

Två viktiga tecken.

Två tecken på moral och mod.

Mer läsning

Annons