Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandra Sandberg om vardagspusslet som kvinnlig elitfotbollsspelare och drömmen om Allsvenskan

Hon studerar. Och jobbar. Och spelar fotboll – på elitnivå. SDFF-mittfältaren Sandra Sandberg har många bollar i luften och trivs med det fullspäckade schemat. "Det krävs mycket disciplin och planering, men det är helt klart värt det", säger hon.

Annons

Vid sidan av fotbollsplanen studerar Sandra Sandberg till fysioterapeut och jobbar på en ryggklinik.

I början av året återvände 24-åriga Njurundatjejen Sandra Sandberg till Sundsvall efter studier i Umeå och comebacken i SDFF var given. Under året har hon varvat uppsatsskrivande med praktik på en ryggklinik och spel i Elitettan. Om drygt ett halvår är hon färdigutbildad fysioterapeut.

– Det känns jätteskönt. Jag trivs framförallt med yrket och då har jag något att falla tillbaka på, säger hon.

Läs mer: SDFF värvar nygammal spelare

Utbildningen läser hon vid Idrottshögskolan i Umeå och den sista terminen kommer läsas på distans på hemmaplan i Sundsvall.

– Den består av praktik och en kurs som jag kan tenta av här i Sundsvall. Eftersom att jag spelar på elitnivå kan jag enligt avtal lägga upp mitt schema tillsammans med skolan och anpassa utbildningen efter min fotbollssatsning, säger hon.

Tankarna på en utbildning fanns redan tidigt, men när Sandra drabbades av en skada under hösten 2013 var beslutet enkelt.

– Jag drog av bakre korsbandet och blev riktigt less och insåg att jag skulle få ägna mig åt rehabilitering under en lång tid. Då tänkte jag att jag testar och rehabtränar och studerar samtidigt, säger hon.

Läs mer: Korsbandsskada för Sandberg

Åren i Umeå fylldes av studier, rehab och spel med Umeå Södra. Men längtan hem till familjen och pojkvännen i Sundsvall har varit stor.

– Jag är väldigt hemmakär och ville egentligen inte flytta från Sundsvall. Så nu känns det jätteskönt att vara tillbaka i stan och i SDFF. Det är jättekul att spela i laget igen, trots att många av mina gamla lagkompisar har slutat och nya tjejer tillkommit, säger hon.

Tankarna på att studera till fysioterapeut har sedan länge funnits där. Hennes egen skada bidrog till att utbildningen och det framtida yrket känns allt mer intressant.

– Det har gjort att jag får en större helhetsbild. Jag kan relatera till patienterna och finnas där för dem eftersom jag själv har gått igenom samma sak. Jag vet att det inte finns någon "quick fix". Rehab tar tid men oftast blir man bra till slut, säger hon.

I början av året gjorde Sandra Sandberg comeback i SDFF-tröjan.

Hon ser sin utbildning som något att falla tillbaka på efter sin elitsatsning på fotbollsplanen. Men tankarna på att spela fotboll på heltid har självklart funnits.

– Det är så klart orättvist om man jämför med herrfotbollen, men å andra sidan är siutuationen ingen överraskning. Man är van att det är så här och det är en förmån för en damspelare att spela fotboll på heltid. Damfotbollen borde få mer pengar eftersom det skulle öka förutsättningarna för oss att prestera och standarden på spelet skulle förbättras. Klubbar skulle kunna leva vidare och vi skulle få fler unga tjejer att satsa på fotboll, säger hon.

Läs mer: Hon bakar kakor på jobbet – och spelar elitfotboll på fritiden: "Något annat alternativ finns inte"

Men ett liv som elitfotbollsspelare var till en början ingen självklarhet. Intresset startade inte förrän vid tio års ålder.

– Jag hade många killkompisar och de spelade fotboll i Svartviks IF. Så en dag tog jag på mig min storebrors träningskläder, tog bollen under armen och sa till pappa att jag skulle gå och träna. Han undrade med vilka och när jag sa att jag inte visste så skrattade han och sa att det inte riktigt funkade så, säger hon.

Sandras mamma följde henne gatan ner till fotbollsplanen där jämnåriga pojkar hade träning. Sandra fick vara med och på den vägen är det. I tre år spelade hon med pojkar utan dispens för att sedan börja spela med flicklag i Njurunda IK. Därefter väntade en tid som seniordebutant i Essvik, tillbaka till NIK och vidare till Selånger och SDFF. Hon tror att spelet i pojklag lade en god grund för hennes eget spel.

Läs mer: Schism mellan Selånger och SDFF

– Jag tror att jag fick ett försprång av att spela med killar. När jag sedan började spela med tjejer var jag hårdare i mitt sätt att spela och var stark i närkamperna, säger hon.

Just nu sommarjobbar Sandra på en ryggklinik och hoppas kunna jobba extra under hösten då skolan drar igång igen.

– Vi tränar fem dagar i veckan, plus match. Men jag vill kunna jobba, plugga och spela fotboll om det går att kombinera, säger hon.

Om ett halvår blir Sandra Sandberg färdigutbildad fysioterapeut.

En vanlig vardag jobbar eller studerar Sandra från klockan åtta på morgonen till fem på eftermiddagen för att sedan bege sig på träning en halvtimme senare och landa hemma i lägenheten vid åttatiden på kvällen.

– Disciplin och planering är förstås två viktiga faktorer. Och man måste ha ett driv. Fotbollen är mitt andrum, största intresse och det jag får energi av. Jag har en sambo och familj som delar det med mig och är väldigt stöttande, säger hon.

Tiden för vänner och familj är begränsad, men ändå viktig för Sandra.

– Det är viktigt att inte tappa den biten. Jag har många av mina vänner i laget, men mina vänner utanför fotbollen är minst lika viktiga för mig och jag är otroligt tacksam över att de är så förstående, säger hon och fortsätter;

– Egentligen räcker väl tiden aldrig. Men om jag hade haft mer tid på dygnet skulle jag ägna den tiden åt det jag redan gör. Jag vill absolut inte klaga på något sätt eftersom jag är en person som gillar fart och fläkt och just nu får jag göra det jag tycker mest om, säger hon.

Läs mer: Skador, drömmen om allsvenskan och karriären som fysioterapeut: "Det finns både förebilder och de jag vill vara bättre än".

Dessutom tar hon med sig fotbollen i jobbet då hon arbetar med Giffarnas juniorer.

– Jag är med på deras träningar och håller koll på skador och ger behandlingar och rehab. Det är kul att kunna ta med fotbollen i jobbet, säger Sandra Sandberg.

Just nu trivs hon bra i Sundsvall, men något som skulle göra en flytt aktuell är ett eventuellt framtida avancemang i fotbollskarriären.

– Jag har egentligen allt här. Men det är klart att jag drömmer om att spela i Allsvenskan. Om det skulle bli verklighet skulle jag självklart ta chansen. Jag känner att jag kan utvecklas i Elitettan vilket är en av de stora drivkrafterna eftersom jag drivs av att bli bättre. Men jag ska inte sticka under stolen med att Allsvenskan vore grädden på moset, säger hon.

Mer läsning

Annons