Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Attack! manade Patronerna på östra stå

Annons
Attack! manade Patronerna på östra stå.
Giffarna svarade med en premiärseger som sent ska glömmas.
Premiärer och GIF Sundsvall är nämligen långt ifrån någon stabil vinstkombination.
Senast det hände var på Örjans Vall i Halmstad för tre år sedan. Knappa 01 till gästerna från norr den gången.
Och på hemmaplan har det inte hänt sedan 1975, då Örgryte besegrades med lika knappa 21.
Den här gången hände desto mer, och vi som såg Giffarna förlora genrepet mot Boden trodde nu knappt våra ögon.
31-seger!
Serieledning!!
Omgångens snabbaste mål hittills genom Peter Olofsson, som med ryggen slog till efter 15 minuter och 21 sekunder!!!
Och så en anständig publiksiffra på det: 6.112 stundtals häpna, av vilka förbundskaptenen Lars Lagerbäck var en.
Jag tror inte Lagerbäck blev besviken vad gäller Giffarnas landslagsaktuella spelare.
Båda ytterbackarna, Fredric Lundqvist och Mattias Nylund, agerade med självfötroende och tvekade aldrig att löpa i den moderniserade korridoren. Och inte kan väl Fredrik Sundfors vara helt avskriven i diskussionen som back up bakom givne ettan, Andreas Isaksson.
Jonas Wallerstedt har inte varit med i landslagssnacket sedan han spelade i Norrköping för nåra år sedan och Mikael Dahlberg är väl för ung ännu. Men tro mig: i den långa kroppen ryms kvaliteter som borde göra honom intressant i alla fall på sikt.
I mitt tycke var 20-åringen från Umeå bäst på plan. Och det är långt ifrån enbart den höga armföringen som gör Dahlberg så jobbig att möta.
Han springer och springer och springer igen. Han möter bollen bra, flyttar den snabbt med både ut- och insidan av båda fötterna, och han har bara i vinter förbättrat sitt huvudspel. Dessutom gör ju killen mål...
Över huvud taget kan Giffarna känna sig nöjda med sitt anfallsspel i den här premiärfighten.
Tre mål av tre offensiva spelare behöver förstås inte vara ett måste, men det är definitivt inget minus i sammanhanget.
Det är så skojigt att kunna skriva detta.
Vi har ju ingen överdriven vana vid att hylla vårt lokala elitlag och dess fotbollsstjärnor efter dels en övertygande premiärseger och dels över det faktum att trepoängaren togs mot ett lag som ska kunna besegras om vi en gång för alla ska kunna sluta stirra oss blinda på de där två strecken i tabellens nedre skikt. Särskilt hemma är det viktigt att vinna mot också annat motstånd än de förväntade topplagen...
Alla giffare är värda allt beröm de får i dag. Och det måste vara hur skönt som helst att gå till träningarna och göra det dagliga jobbet under den vecka som är kvar till nästa match, mot Häcken borta på måndag.
Men det gäller också att nollställa sig inför den matchen.
En premiär kan bara ge en fingervisning om vad som fungerar tillfredsställande och vad som behöver förbättas.
Man ska exempelvis ha i åtanke, att Elfsborgs Samuel Holmén till en början fick otäckt fria tyglar och att boråsarna faktiskt tilläts vinna statistikraderna för både antal avslut skott och nickar och hörnor.
Så än är det för tidigt att leka storlag. Eller var det premiärnerver som gjorde att dörren till omklädningsrummet var stängd för media även långt efter den officiella presskonferensen.
I fjol stötte jag endast på detta fenomen i Stockholm och varje lag skapar förstås sina egna bestämmelser och sin egen kultur vad gäller relationerna till media.
Men ovanligt och obekvärmt kändes det. Speciellt med hockeysäsongen och Timrås för oss (?) utrullade röda matta fortfarande i färskt minne. Där räcker det med att vi respektfullt tar av oss skorna...

Mer läsning

Annons