Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sann kamrat

Hur många fotbollar hinner en materialare pumpa på drygt 30 år. Börje Svelander i IFK Sundsvall har inte en aning. Men luften har i alla fall inte gått ur honom.

Annons
Spelare har kommit och gått, gamla tränare har ersatts av nya, serierna har varierat från allt mellan Allsvenskan ned till division III och styrelsemedlemmarna har avlöst varandra.
Men det är inte så konstigt.
Tiden står aldrig stilla och det hinner hända förfärligt mycket på 33 år.
Bortsett från att det är Börje Svelander, 47, som tar hand om tvätten i IFK Sundsvall i år också.
Så länge det är roligt håller man, säger han.
Det är just det.
Att tvätta matchställ i över 30 år, att pumpa bollar i över 30 år, att alltid finns tillhands vid träningar och matcher i över 30 år för samma förening.
Hos Kamraterna kan ingen konkurrera om titeln trotjänare, försvarsspelaren Thomas Dahl kan möjligen nämnas i sammanhanget.
Men, nej.
Han är 33 år, Börje har verkat i IFK:s tjänst i 33 år.
Och det är skillnad.
Jag var väl någonstans mellan 13 och 15 år när jag började hjälpa Bill Höglin och när han sedan slutade tog jag över som materialare i A-laget, berättar Svelander.
Så vad är IFK för dig?
Ja, jag skulle ha svårt att jobba för en annan förening. Men det är inte som förr i världen då rivaliteten verkligen fanns där. Då var IFK och GIF som hund och katt.
Nu går jag och tittar på Giffarnas matcher och hoppas att det ska gå bra för dem. På den gamla tiden ville man att de skulle åka ur. Ja, det var helt enkelt andra tider.
Aldrig funderat på att sluta?
Nej, inte än. Inte så länge jag tycker det är roligt.
En mening Börje upprepar med jämna mellanrum:
\"Inte så länge det är roligt\".
Men över 30 år ...
Ja, men jag tror att alla vi som håller på med materialet är lite annorlunda än andra. Det är liksom inte hålla på med den skit som vi gör ...
Resorna, mötena med gamla och nya människor, snacket i omklädningsrummet, lukten av linnement, ljudet av aluminium dobbar som klapprar i spelargången ...
Det är klart att det finns saker som uppväger förbrukad tejp och envis grönska på matchstället.
Så vilken är din lyckligaste stund som IFK:are?
Jag tror det var 1979. Vi säkrade kontraktet i Allsvenskan med att vinna borta mot AIK i näst sista omgången.
Och den värsta?
När vi ramlade ur gamla tvåan. Det var fem lag det stod mellan och vi hade de bästa förutsättningarna av alla. Vi mötte Karlslund borta, som hade vår förre målvakt Åke Rickardsson i målet.
Jag gick emot honom under matchen med en vattenflaska och bad honom att släppa in en boll, men vi lyckades inte få ett skott mot mål. Sent på kvällen ringer sedan Tony Pettersson på ST till mig och säger att tidningen har en bild när jag står och pratar med Åke. Det blev ett himla liv och även kvällstidningarna skrev ...
Men inte ens då gick luften ur Börje Svelander.
För när IFK möter Umedalen i seriepremiären i IP lördag så är det han som tar hand om tvätten efter matchen.
Hur det än går.
I år har vi ambitionen att vara bland de tre främsta så att vi kvalificerar oss till den här nya division II-serien och på försäsongen har det sett lovande ut. Men det klart serie- och vänskapsmatcher är helt olika saker.
Säger Börje och slår igen bagageluckan på bilen.
Kvällens träningspass väntar.

Börje rankar IFK:s främsta
Målvakt: Åke Rickardsson.
Back: Åke Andersson.
Mittfältare: Bosse Börjesson.
Anfallare: Olle Nordin.
Tränare: Benny Lennartsson.

Mer läsning

Annons