Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GIF bäst när det verkligen gäller

/

Först är man förväntansfull. Sedan förbannad. Och till slut förtvivlad. Det är likadant i år igen – GIF Sundsvalls slåss för sin allsvenska existens. Att man aldrig lär sig.

Annons
Känner du igen dig?
Känner du igen de tre faserna som har förmåga att gå igen som högtiderna påsk, midsommar och jul.
Förväntan, förbannelse, förtvivlan.
Säsong efter säsong, med knappt något undantag (läs säsongen 2002).
Nu är GIF där igen och det får sina konsekvenser.
Farsan sover dåligt om nätterna, mamma undrar om man lever och till och med brorsan som minst sagt är måttligt fotbollsintresserad ringer och säger att nu ligger de risigt till på \"listan\". Ja, han menar alltså den allsvenska tabellen.
Snacket går.
Bland fotbollsfolk, på stan och i familjen.
I år åker dom, i år är det deras tur, säger pessimisten.
De fixar det. Den här situationen är inget nytt för dem, säger optimisten.
Vad realisten säger vill ni inte veta.
Men han eller hon, konstaterar torrt att GIF är tre poäng efter Gefle, fem bakom Landskrona och att det är sex pinnar kvar att spela om ...
Men läget kommer att förändras redan under veckoskiftet.
De himmelsblå gästrikarna tar emot det himmelsblå skåningarna i dag och de svartvitrandiga BoIS tar emot Norr-landslaget i morgon.
Måndag kväll, ja.
Känner du igen förutsättningarna?
Känner du till GIF:s facit vad det gäller \"Allsvenskan eller Superettan nästa\".
Giffarnas insatser på bortaplan är vida känt i fotbolls-Sverige, men kanske inte att man är bäst när det verkligen gäller.
Jag har sett så gott som alla GIF:s ödesmatcher de senaste åren, antingen på plats eller framför TV:n, och medelpadingarna har ett riktigt bra facit.
Oavsett om tränaren lyssnade till efternamnet Grönhagen, eller Hansen och Walker, eller Norling och Walker så har GIF vunnit de flesta. Ja, nästan alla om vi ska vara helt uppriktiga.
Nu kan man analysera och fundera över hur det har varit möjligt.
Beror det på norrländska nerver? Viljan att vinna? Självsäkra spelare? Lyckliga lyckträffar?
Kanske, troligtvis, givetvis, naturligtvis.
Jag var på plats på Vångavallen hösten 2001 då nästjumbon GIF använde tabelljumbon Trelleborg som någon slags krockkudde i jakten på nytt kontrakt.
Det var alltså en match av ödeskaraktär som Grönhagens grabbar lyckades vinna med 32 trots att jag lade ned pennan med kvarten kvar att spela.
Det var helt enkelt inte lönt att anteckna TFF:s målchanser.
Som skåningarna brände eller Fredrik Sundfors räddade från nära håll, halvlångt håll, långt håll, omöjliga, alla håll.
Fler treor än den tog inte GIF på någon allsvensk arena utanför Medelpad den säsongen.
Det är bara ett litet exempel på att när en bottenstrid ställs på sin spets och ska till att avgöras gäller inga styrkeförhållanden.
Tvärtom kan, ta mig fan, allt hända och lite till.
Så vilket lag vinner på Landskrona IP?
Ja, den elva som tror på sig själv, har bäst form, mest flyt och minst nerver.
Pessimisten tror naturligtvis på Landskrona.
Optimisten litar på GIF Sundsvall.
Och realisten tippar kryss.
Jag är bara luttrad.

Mer läsning

Annons