Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur ska detta GIF-lag kunna börja vinna?

Annons
Fyra minuter återstod. Slaget om Norrland skulle snart vara över. Peter Olofsson hade precis dunkat in 21 för GIF Sundsvall och med vetskap om de stora svenska framgångarna i Helsingfors laddade jag årets största hyllning i den här spalten.
En kort stund senare var slaget och alla hyllningsambitioner över.
Kajsa Bergqvist och Emma Green får ursäkta, men jag orkar bara inte...
På väg till presskonferensen stannade jag till utanför dörren och blickade mot en inramad ST-löpsedel.
Måndagen den 18 oktober 1999 basunerade vi ut ett jättegrattis till GIF Sundsvall. Följt av: Äntligen tillbaka i Allsvenskan!
I går kväll, måndagen den 8 augusti 2005, vågar jag påstå att klassiska Giffarnas allsvenska odyssé tog slut för den här gången.
Efter 22 i denna måste-vinna-match mot nykomligarna från Gefle IF fattas fortfarande fyra poäng till kvalplatsen, ytterligare en till den närmaste platsen där ovanför det näst sista strecket i tabellen, och med endast nio omgångar kvar känns det faktiskt stört omöjligt att tro på de där idrottsliga undren som sällan uppenbarar sig för ett krislag, typ årets modell av Giffarna.
Visserligen både känns och syns det (i resultatraden), att Jan Halvor Halvorsens GIF-skapelse har börjat hitta en välbehövlig stabilitet. En enda förlust på de de fem senaste matcherna talar ju ett ett tydligt språk.
Men lika obehagligt och avslöjande är det faktum att Medelpads och tidigare hela Norrlands fotbollsstolthet fortfarande har grymt svårt att vinna matcherna och det är en odiskutabel sanning att det inte räcker att spela oavgjort här och där för att hänga kvar i Allsvenskan.
Ynka tre segrar på 17 matcher är inget annat än ett bedrövligt facit, och hur detta GIF Sundsvall hux flux ska kunna vinna fyra-fem av de nio matcher som är kvar övergår mitt förstånd.
Gefle IF ser däremot ut att fixa vad knappt någon utanför den innersta ljusblå kretsen trodde vara möjligt, det vill säga ett nytt allsvenskt kontrakt.
Jag kan inte låta bli att se en hel del likheter med årets Gefle och det GIF Sundsvall som lika sensationellt hängde kvar som nykomling år 2000.
God organisation och disciplin på planen, massor av vilja och inspiration i truppen, där varje individ formligen brinner av längtan efter att ta de nödvändiga poängen som krävs för att infria den enkla och självklara målsättningen, som inte handlat om något annat än att se till att Gävle och dess gamla Idrottsförening kan fortsätta stoltsera med ett fotbollslag i högsta serien.
Medelpadingen (!) Benny Mattsson är ett utmärkt exempel på detta. I går åter inblandad i ett poänggivande mål för sitt nya GIF. För att inte tala om kedjekompisen Daniel Ytterbom, som åtminstone i första halvlek var planens bäste spelare.
I andra halvlek ändrade matchen karaktär. Inte tillräckligt, men ändå så pass att drygt 6.000 på plats i IP fick nytt hopp.
Men åter var det kollektivet Gefle IF som tog den poäng som i alla fall betyder att om laget mot förmodar kollapsar så har man via en seger och en oavgjord i derbymötena med GIF Sundsvall bäddat för att åtminstone inte detta skakiga Sundsvallsgäng ska kunna hinna ikapp och förbi.

Mer läsning

Annons