Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Dramatik hela vägen till dansen

/
  • Segervrål och champagnesprut. GIF firade som sig bör när den allsvenska platsen säkrades. Efter sedvanlig dramatik i helt normal GIF-anda.

Dramatik. Det var, precis som väntat, ordet för dagen.
I en vag förhoppning såg jag en defilering mot drömmen och dansen. Men i stället blev det drama. I 94 minuter. Som vanligt.
Det är så det alltid är med GIF Sundsvall – och om det vore på något annat sätt vore inte GIF GIF.

Annons

Varför skulle sju raka säsonger med spänning in i det sista följas upp av en åttonde där allt gick enkelt, där ettan följdes upp av tvåan och trean och allt var lekande lätt?

Vi fick se dramatik ända in i det sista. Som väntat och vanligt.

Inför säsongsfinalen mot Landskrona var allt uppdukat för fest.

Förutsättningarna var optimala, till och med vädergudarna hade rattat reglagen till skön hösteftermiddag även om det kom lite skurar lagom till avspark.

Nu fick vi se en match där GIF inte kändes speciellt krampaktigt, där Simon Helg var pigg som en iller i första halvlek och där Rúnar Sigurjónsson var dynamon i den andra. Och där Marcus Danielson rensade i eget straffområde och var så när att knoppa in både en och annan boll.

Läs också: Missa inte bildextrat där hjältarna firar.

Nu blev det en mållös fest.

En 0–0-match med drama hela vägen. Där både Hammarby och Ljungskile vräkte på och gjorde sitt och Landskronas målvakt Niklas Uddenäs var en sprattelgubbe av guds nåde.

Då kan en snedspark bli förödande, en kontring, en fast situation. Då kan drömmen bli en mardröm, och ett förtvivlat kval mot GIF-konkurrenterna från Gävle är ingenting någon sansat klok människa vill uppleva.

Tiden mellan en säsong och en annan brukar i sportsammanhang kallas silly. Men hur galet kommer det att bli i GIF när 2014 ska bli 2015? När Superettan ska växlas upp till Allsvenskan?

De flesta signaturerna i och kring truppen är redan skrivna. Pa Dibbas namnteckning står näst på tur. Utöver det saknas bara autograferna från kapten Kevin och sommarförvärvet Sebastian Rajalakso.

I övrigt är det kontrakterat, klappat och klart. Till och med på tränarsidan.

Högst på önskelistan inför 2015 står återvändaren Tobias Eriksson. Den mångsidige, men något skadebenägne mittfältsmotorn som varit Kalmar trogen sedan flytten från GIF 2009. Efter det kommer det nigerianska löftet Michael Omoh i Dalkurd. Ett pålitligt namn och en chansning.

Utöver det då?

David Myrestam varken trivs eller spelar speciellt ofta i norska Haugesund. Och Pekka Lagerblom har rutin och pondus som kan vara nyttig i det GIF som fortfarande är relativt ungt.

Men det kryllar inte av varken platser eller pengar, och några av de kontrakterade spelarna fick extremt lite speltid i Superettan. Stefan Ålander, Johan Lundgren, Granit Buzuku och Leo Englund till exempel. Spelare som får det än djävligare om det dyker upp nya namn med syftet att spetsa en redan gedigen trupp.

Men nog om framtiden.

Nu fokuserar vi på nuet. På festen, dansen och segerjublet.

Mer läsning

Annons