Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvällens chock kom långt tidigare än vid Holms rivningar

Annons
Stefan Holm sjua i höjdhoppfinalen.
En besvikelse för de flesta av oss. En oväntad käftsmäll för en allt kaxigare friidrottsnation. Och ett bevis för att man aldrig ska räkna hem ett guld, eller ens en medalj, på förhand.
Men kvällens chock?
Nej, känslan av tomhet och frustration fick jag långt innan den där sista rivningen på 2,32.
Den levererades från södra Halland på den svenska västkusten.
Med en högpresterande bärbar dator ska ju det mesta vara möjligt, men även om det plötsligt trasslade för min egen del så såg hjälpsamma kollegor till att snabbt berätta att HBK tagit ledningen med 10.
Bara att packa ihop prylarna och traska den korta vägen mellan presscentrat i Tölö Sporthall och Olympiastadions pressläktare. 300 meter som plötsligt tedde sig som en jättelik ökenvandring.
På med datorn igen, samtidigt som den svenska olympiamästaren i höjdhopp, förberedde sig för att gå in på 2,20, ja då var ställningen plötsligt 20 till HBK. Och innan Stefan Holm krånglat sig över 2,25 var det över.
30 till hallänningarna i paus.
Då stängde jag av datorn, och fick se en av de konstigaste mästerskapsfinalerna i höjd i VM-historien, och började faktiskt ana att inte ens den normal sett så stabile värmlänningen Holm skulle vara kapabel att skänka välbehövlig tröst åt ett krossat fotbollshjärta.
Holm var aldrig i närheten av medaljkampen.
Det enda han var i närheten av var ribban.
När 2,25 togs i andra försöket var det med darr.
När 2,29 togs i andra försöket var det enda gången som det såg ut som om den svenske guldfavoriten trots allt var på väg in i tävlingen, men icke då...
Holm fortsatte att hoppa lamt, även om åtminstone någon av rivningarna på 2,32 såg litet försmädlig ut.
Sanningen är att Stefan Holm plötsligt inte räckte till. Och det märkligaste, eller hemskaste om man får säga så, är att han in i det sista hade chansen att ta hem spelet.
De flesta krånglade på 2,29 och ytterligare tre centimeter såg ut att vara stört omöjligt att hantera denna sensommarsvala augustikväll.
Håll i er nu! Jag räknade till hela 23 rivningar i följd innan ukrainaren Juri Krimarenko flaxade till och flög över som siste man i sista försöket.
22-årige Krimarenko även för Holm totalt okänd hade ett personligt rekord på blygsamma 2,33 och han såg också ut som en verklig rookie i sammanhanget från den första kvalomgången till det sista vinnande guldhoppet.
2,32 för guldet och 2,29 för de övriga medaljerna är de sämsta resultaten någonsin i ett världsmästerskap och sett till detta faktum känns förstås Stefan Holms finalflopp än märkligare.
Förhoppningsvis var det dock ett tillfälligt bakslag.
En Stefan Holm i normalt slag är ju en av garanterna för att nästa års EM i Göteborg ska kunna bli den jättefest vi redan under den här veckan har börjat se fram emot.
Så långt fram i tiden har vi nog också glömt både det här finalfiaskot och att GIF Sundsvall hösten 2005 trillade ur fotbollsallsvenskan.
06 för GIF mot HBK. Åtta matcher kvar. Sju poäng upp till kvalstrecket. Mer behöver väl inte sägas?

Mer läsning

Annons