Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mild — Blåvitts hjärta och hjärna

/
  • Håkan Mild är spelaren med glöd som hållit sig kvar på elitnivå i en evighet. Snart kan han sparka Giffarna till Superettan.

Både hjärtat och hjärnan i IFK Göteborg. I kväll kan 34-årige Håkan Mild göra sitt sista besök i Idrottsparken. Han jagar guld med Blåvitt — och kan skjuta Giffarna ner i Superettan. — IFK är min klubb, i hjärtat, säger mittfältsgiganten.

Annons
Han var varken störst, starkast eller bäst.
Ändå gjorde den lille liraren intryck på sin omgivning.
Han kämpade, slet och visade att han brann för fotbollen.
Grabben hade hjärta.
Och den som trodde att efternamnet berättade något om karaktären fick snabbt inse sitt misstag.
1986 debuterade Håkan Mild i FK Trollhättans A-lag som 15-åring.
Många av spelarna var inte glada över att jag kom dit. Tänk dig själv, du är 22-23 år och en lovande spelare och så kommer det en 15-årig pojkvasker in i gruppen, klart att de försökte trycka till mig rejält på träningarna, säger Håkan.

Redan som barn bodde Håkan Mild granne med fotbollsplanen.
Men den stora gräsytan som FK Trollhättans ungdomslag höll till på låg på andra sidan vägen, och mamma förbjöd femårige Håkan att gå dit. Han struntade i mammas varningsord, gick dit och blev fast.
Han var ingen supertalang som Zlatan.
Men det fanns en glöd hos Håkan Mild.
Precis som det har gjort ända sen dess.
15-åringen som debuterade i seniorfotbollen blev 17 och plötsligt fick de allsvenska klubbarna upp ögonen för den stenhårde innermittfältaren med det mjuka namnet.
1988 var året Glenn Hysén på egen hand spelade 0-0 mot England på Wembley.
1988 var också året när näste Mr IFK Göteborg debuterade för Blåvitt.
Det blev aldrig något liv som snickare för Håkan Mild. Det blev fotboll. Och det blev Göteborg.
Du kan inte komma som ny till en klubb och tro att du är någon sorts stjärna. Du måste visa det, du måste förtjäna din respekt, säger Håkan idag, 17 år senare.
Efter långt över 400 tävlingsmatcher för IFK Göteborg har Håkan Mild förtjänat respekt.
Alla har en åsikt om honom.
En del hatar hans effektiva kämpafotboll många andra älskar den.
Men alla respekterar Håkan Mild.

1994 var Håkan Mild 23 år gammal.
Han kom med i Tommy Svenssons landslag som en utfyllnadsspelare men kom ändå att ha en huvudroll den där underbara sommaren i USA.
Till att börja med bara som inhoppare, två gånger om.
Men sen, i de tre avslutande matcherna mot Rumänien, Brasilien och Bulgarien, som mittfältare i den svenska startelvan. Han var 23 år gammal men redan en mogen landslagsspelare.
Ändå var det så nära att allt slutade med Mild som den nye Staffan Tapper.
Hans straffmiss mot Rumänien kunde mycket väl blivit en del av svensk fotbolls historia.
Ibland kommer det fram barn som knappt kan ha varit födda och frågar om den straffen.
Jag var aldrig orolig för att slå den, jag hade ju inte missat en straff på träningarna. Men jag är glad i efterhand att den missen inte blev avgörande, säger han.
Kanske säger det en del om personen Håkan Mild att han aldrig var orolig.
Han är inte sådan som oroar sig.
Snarare en sådan som bryr sig.
Och som engagerar sig.
Det var därför han bröt med IFK Göteborg 2001. Blåvitt hade på några år gått från att vara en av Sveriges ledande klubbar, med stark organisation och ett vinnande lag, till att vara en klubb i utförsbacke. Stjärnor hade lockats med storlöner, kommit och gått, och lämnat en lag utan själ efter sig.
Klubbens viktigaste spelare, dess hjärta och lungor, uppskattades inte på rätt sätt. De fick inte tillräckligt betalt i förhållande till nyförvärven. Håkan Mild var en av dem som drabbades. Han klarade sig bra rent personligt, men tröttnade på Blåvitts strategi.
Spelarna ruttnade totalt. De hade spelat i klubben i sju år, tio år. Jag kunde inte acceptera det. Det är inte okej att vara 22 år och tjäna 45 000 i månaden och inte lägga ner hundra procent på träningen. Det är inte okej mot klubben, mot dina lagkamrater, eller mot dig själv, säger Håkan.
Han drog till sin tredje utländska klubb, Wimbledon, men kom tillbaka till IFK Göteborg redan året därpå. En upprustning och ett arbete att hitta tillbaka till det gamla på Kamratgården inleddes och idag är IFK Göteborg med i toppen igen.

Det finns en sak som de flesta fotbollsspelare känner till om Håkan Mild.
En sak som imponerar alla.
Du måste skriva om hans beep-test. Det är väl det han är känd för?, skrattar den allsvenska fotbollsspelaren när IFK Göteborgs evighetsmaskin kommer på tal.
De flesta som någon gång spelat fotboll på elitnivå har utsatts för beep-testet. En helvetisk konstruktion där varje individs kondition testas genom att löpa mellan två punkter.
Ackompanjerad av ett \"beep\" från bandspelaren ska löparen vända vid banans ytterkanter. I början går det sakta, men i takt med att minuterna går kommer pipen allt tätare.
De flesta idrottsmän klarar nivå 14-15. En del några nivåer till.
Håkan Mild sprang tills bandet tog slut.
Det är ingen hemlighet att Håkan Mild är en träningsnarkoman och att han aldrig varit nöjd med träningsintensiteten i de klubbar han spelat för.
Det är nog mitt problem. Jag kommer aldrig kunna vara någonstans där jag anser att det är hundra. Jag kommer inte att komma upp i den nivån, jag är inte så bra själv att jag kommer få spela i de klubbarna, säger Mild.
Han ställer krav på sin omgivning.
Avskyr spelare som inte ger max i varje situation.
Och kritiserar om det är något han tycker är fel.
Ja, det har jag gjort många gånger. Jag är sådan. I IFK engagerar jag mig så in i helvete. Det är min klubb, i hjärtat. Det kan bli lite för mycket ibland; för mig själv, för andra och för klubben, berättar han.
Håkan Mild har IFK Göteborg i hjärtat.
Och på många sätt är Håkan Mild själv IFK Göteborgs hjärta.
I år gör han sin 19:e säsong som senior.
Det kan bli den sista.
Kanske är kvällens match det sista vi ser av fotbollsspelaren Håkan Mild i Idrottsparken.
Det kan ta slut i morgon. Det vet jag, så jag tar inget för givet, säger han.
Men först står GIF Sundsvall på programmet.
Allsvensk match nummer 256 för mittfältsmotor Mild.
Den lille kämpande grabben har blivit stor.
Glöden finns där än.
Hos Mr IFK Göteborg.

Källor: Sportbladet, Offside, Realtid.se, Svensk Idrott.

Mer läsning

Annons