Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu blir resten av VM en stor svensk fest

Annons
En ny Carolina Klüft har presenterat sig.
Samma blonda hårsvall, samma småländska dialekt, inga nationalitetsbyten i tankarna till skillnad från en och annan atlet från Afrika och det forna Östeuropa och samma förmåga att prestera max när det krävdes som mest.
Men hade hon lika roligt som tidigare?
Efter några dagars uppladdning med ovanliga ingredienser som sponsorbråk och småskador följde en dramatisk helg med ovanligt tufft motstånd i form av en pånyttfödd Eunice Barber, och det fanns tillfällen då i alla fall jag var färdig att räkna ut allas vår \"Carro\".
Det var då hon klämde i med 15.02 i kula, 6,87 i längd, ett riktigt, riktigt bra spjutkast och ett avslutande 800-meterslopp där klockan stannade på lite drygt 2.08.
Bragdartat på många sätt och en lika suverän prestation som någonsin tidigare av tjejen som föddes det historiskt första VM-året 1983, som vunnit allt VM två gånger i följd och som nästa gång OS avgörs, i Peking 2008, har hunnit bli hela 25 år ...
Men jag undrar fortfarande: hade hon lika roligt som tidigare?
På ett sätt tror jag det.
För i går avslöjade också Carolina Klüft en gång för alla, att hon visserligen är världens absolut bästa kvinnliga mångkampare. Men också att hon är mänsklig på alla sätt och vis. Framför allt genom inställningen att vilja vara bäst. I alla lägen. I alla de sju grenarna. Och precis som för de flesta som står på en startlinje, eller kliver in till en viktig match, blir kampen extra skojig och njutbar om det går bra, om man vinner.
Sedan är det en annan sak, att hennes grundinställning är nödvändigt enkel. Den som går ut på att försöka koppla ifrån allt ovidkommande, att först och främst se till den egna insatsen och om möjligt njuta av stunden i en atmosfär som kan både inspirera till stordåd och få små tvivel att växa till oöverstigliga berg.
Carro höll för trycket och med en fantastisk segervilja skingrades alla tvivel på ett bragdartat sätt. Det tackar alla vi som följde dramat framför TV- och radioapparaterna för. Och det tackade förstås den stora blå-gula klacken i Helsingfors Olympiastadion för.
Nu blir resten av VM en enda stor svensk fest. En tid för oss alla att försöka njuta av spänningen mitt i det tillfälliga allvaret.
Bara att hoppas att Kajsa Bergqvist redan i kvällens höjdfinal bidrar med sin egen variant av svensk friidrotts suveräna segervilja. Något vi med Finland och finländare inblandat litet schablonmässigt brukat kalla sisu...
Vilja är också den vikigaste ingridiensen i kvällens andra stora begivenhet. Den som avgörs i Sundsvalls Idrottspark med GIF Sundsvall och Gefle IF i huvudrollerna.
Och sett till tabelläge och formkurva är det Giffarna från Sundsvall som måste lita till och plocka fram den största dosen vilja. För vem tror på någon skönspel i den här matchen? Inte jag i alla fall.
Sundsvallsgiffarna är också det lag som borde ha den största segerviljan.
Gårdagkvällens matcher i Södertälje och Göteborg gör nämligen att hela fem poäng skiljer till kvalstrecket just nu. Och då kan nu var och en räkna ut att det bara är seger som gäller ...

Mer läsning

Annons