Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självklar gräns mellan klubb och supportrar

Annons
Hur stor och viktig får en supporterskara bli?
Större än föreningen? Aldrig!
Viktigare än laget? Inte en chans!
Jag har i 16 års tid bevakat fotboll i Sundsvall. Min allsvenska sportskrivarkarriär är betydligt längre än så.
Under den här tiden har utvecklingen på och kring arenorna varit enorm. Jo, faktiskt, enorm.
Vi har fått ett internationellt stuk med engagerade, ibland fanatiska, fans. På gott och ont.
Men ibland känns det som om supportrarna tar sig själva på för stort allvar och kräver också att alla andra ska känna och tycka likadant, att deras stöd inte bara är ovärderligt utan rent ut sagt avgörande för det sportsliga utfallet.
Så är det naturligtvis inte.
I så fall hade AIK med eller utan \"kvartssamtal\" med Black Army aldrig trillat ur högsta serien förra hösten. Och i så fall hade Hammarby vunnit guld vart och vartannat år.
Här i Sundsvall har Patronerna gjort ett fantastiskt jobb med sånger, ramsor och inte minst i form av ett antal uppskattade läktararrangemang, så kallade Tifon.
Jag försöker vara så tydlig som möjligt när jag skriver detta, för att ingen ska missförstå...
Vi som gillar att gå på match i IP är nämligen ganska överens om att det skulle vara bra trist utan Patronernas håll-i-gång och inte minst skulle det vara fattigt om det mer sällan eller rent av aldrig dök upp något minnesvärt tifo.
Men om så vore. Vems fel skulle det i så fall vara?
Spelarnas, för att de inte visat i Patronernas ögon tillräcklig uppskattning?
Klubbens, för att den inte ser till att tvinga fram vågen hos spelarna? Eller för att den inte i alla möjliga och omöjliga sammanhang lyfter fram den blå-vit-gul-skrudade supporterskaran?
Nej, det är faktiskt Patronerna själva som avgör hur och i vilken omfattning de ska stötta laget och föreningen GIF Sundsvall.
Det är också Patronerna som ska självsanera i klacken, för att få bort eller trycka tillbaka de onda krafter som hellre häcklar sina GIF-favoriter (?) än stöttar dessa i med- och motgång.
Å andra sidan bör också spelarna ha både förståelse och acceptans för ett och annat buande, när måttet hos en frustrerad hejaklack blivit rågat...
Som ni kan läsa här intill har det funnits en fnurra på tråden i förhållandet mellan GIF Sundsvall och dess supportrar i Patronerna. Ett förhållande som inte blir lättare av att en av supporterklubbens mest aktiva medlemmar på dagtid har sitt arbete förlagt till GIF-kansliet.
Det säger sig självt att det då blir svårt att hålla isär begreppet, skilja på saker, personer och de roller som var och en måste ikläda sig i sammanhanget.
Jag har hävdat det tidigare och poängterar detgärna igen: supportrar ska höras, synas på läktarna och helst då i positiv anda. Men supportrar måste också få ventilera sitt missnöje utan att det urartar i rena pöbelfasonerna.
Patronerna har varit duktiga i det avseendet tidigare. Det är vi, som sagt, ganska överens om.
Så varför då detta \"Prinsessan på ärten-beteende\"?

Mer läsning

Annons