Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Från turnerande nationalteater till arrangör av hiphop

Riksteatern startades för att sprida huvudstadens teaterkonst ut i landet. I dag har de egna produktionerna minskat, men 230 lokala föreningar arrangerar föreställningar i stora och små lokaler.

Annons

FOKUS: RIKSTEATERN

"Det är icke blott huvudstadens befolkning som har berättigat anspråk på att komma i åtnjutande av förstklassig teaterkonst. Nationen i övrigt kan med skäl resa liknande anspråk."

Orden är Arthur Engbergs, socialdemokratisk ecklesiastikminister (utbildningsminister) under åren 1932–1939. Dessa direktiv till en teaterutredning ledde sedan till att Riksteatern bildades 1933.

Innan dess var det marknaden som styrde vilka teaterföreställningar som skulle ges i de olika teaterhusen i landet. Teater var främst något för det dåtida borgerskapet och det var privata teatersällskap som stod för utbudet. Konkurrensen från filmen liksom mellan teatersällskapen hårdnade dock under mellankrigstiden och allt fler sällskap slogs ut.

Men tiderna förändrades och det statliga initiativet att starta en turnerande nationalteater på folkrörelsegrund fick fäste.

I Bollnäs bildades den allra första föreningen som skulle främja teaterlivet på orten 1933, och under de första åren anslöt sig nästan hundra föreningar till Riksteatern. I dag är cirka 230 lokala föreningar anslutna, med 40 000 medlemmar.

Riksteatern bildades i en tid när demokratin var ny och det fanns en längtan efter att göra sin röst hörd. Föreningslivet växte fram på bred front och intresset för teater var stort.

I början var tanken att Dramatens och Operans föreställningar skulle vara ryggraden för Riksteaterns verksamhet. På 1950-talet satsades det stort på att förse också mindre orter med teater. Samhällsekonomin var god efter kriget och statliga pengar satsades på kultur långt innan kulturpolitiken formulerades på ett nytt sätt på 1970-talet.

1966 bildade Riksteatern en verksamhet som riktade sig till barn och unga och under samma decennium knöts Cramérbaletten (lades ner 1986) och Cullbergbaletten.

Det som kulturutredningen 1974 kom fram till, att decentralisera kulturinstitutioner till landets olika delar, hade Riksteatern redan påbörjat. Det gjorde man genom att starta fem regionala teaterensembler i Örebro, Västerås, Växjö, Skellefteå och Blekinge, och dessa följdes så småningom av flera regionteatrar.

I vårt område startade Teater Västernorrland med bas i Härnösand 1972, Dalateatern, då som fri teatergrupp, 1973, Folkteatern i Gävleborg 1983 och Länsteatern i Jämtland/Härjedalen 1997.

På 1970-talet växte Riksteatern också med Södra Teatern som en internationell scen i Stockholm och Tyst Teater, som använde teckenspråk som scenspråk, för att sprida döv kultur.

Vid sidan av egna produktioner av teater har Riksteatern fungerat som turnéproducent och de lokala och regionala Riksteaterföreningarna har under lång tid även hämtat föreställningar från fria teatergrupper och länsteatrarna.

Under dessa år har också scenkonsten förändrats. Även om det fortfarande sätts upp klassiska teaterpjäser så skrivs det nytt och andra scenkonstformer som hiphop, rollspel, spoken word och klubbkultur har hittat vägarna till en delvis ny publik och finns med i Riksteaterns turnéutbud.

Läs mer: Våra artiklar om Riksteatern finns samlade här