Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fred i stället för geopolitiskt kaos - Schillerinstitutet visar på en väg

2016 blev jag inbjuden att delta i ett seminarium hos Schillerinstitutet i Stockholm och EIR. Det presenterade den i utlandet redan uppmärksammade och välskrivna rapporten "The new silk road becomes the world land-bridge".

Några av Schillerinstitutets grundprinciper är att verka i den amerikanska revolutionens, de tyska klassikernas och befrielsekrigens anda, och att på denna grundval försöka finna nya juridiska och sociala lösningar på dagens problem. Schillerinstitutets ordförande i Sverige, Hussein Askary, höll ett tal om det nya paradigm som växer fram i världsekonomin och i relationerna mellan nationer, som vi borde göra mycket mer för att stimulera, och samarbeta industriellt på ett sätt som gagnar fler länder än vad som för närvarande sker.

Rapporten diskuterar vad som i dag står till buds för att uppnå fred genom samarbete länderna emellan. Ulf Sandmark från Schillerinstutet följde upp hedersgästen Dianne Sares tal och redogjorde för vilka möjligheter vi i Norden har att samarbeta industriellt med andra länder, så att det gynnar både oss själva och våra samarbetspartners i utvecklingsländerna.

Fred och samarbete i stället för krig och kaos är inte någon ny tanke. Frihetens poet framför andra och upphovsmannen till texten i de älskade operadramerna "Willhelm Tell" och "Don Carlos", Friedrich Schiller, var filosof men drevs också av sitt stora patos för skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som långt senare i mitten av 1900-talet kom att utvecklas i Europakonventionen. Han var allt annat än likgiltig inför den värld av förtryck och ofrihet som han själv levde i. Hans författarskap kom att inspirera dem som kämpade för att frigöra sig från det Habsburgska imperiets ok.

Många har hämtat inspiration hos Schiller genom att sjunga Beethovens tonsättning av hans dikt "An die Freude" (Ode till glädjen) eller se hur hans "Willhelm Tell" blev ett kraftfullt vapen i händerna på frihetsrörelsen i det forna Östtyskland. Och det är dags att skapa en fortsatt framtid för humanismens idéer. Men vi måste gå längre. Sedan Berlinmurens fall, som vi alla trodde skulle innebära en ny världsordning, har motsättningarna mellan olika länder förstärkts.

Kriget rasar i olika delar av världen och påverkar också oss i Europa med terror från extremister och våldsverkare. Och vi bygger nya murar för att skydda oss själva i stället för att samarbeta och hjälpa de många flyktingar som söker skydd i Europa. Sverige och Tyskland har tidigare varit föredömen genom att ta emot många flyktingar. Övriga Europa har inte varit lika hjälpsamt. EU, som från början sågs som ett projekt för att bevara freden i Europa, håller redan på att rämna när England genom sin Brexitomröstning överger samarbetet.

Alla vill ha fred, men det geopolitiska kaoset växer. I stället för att länderna stiftar de lagar som majoriteten vill ha får ekonomiska monopolitiska särintressen råda. En ny humanare inriktning som skulle gagna både välfärdsstaten och utvecklingsländerna måste få företräde. Nu tvingas unga växa upp i en värld av rädsla utan att kunna glädjas åt humanism och mänsklighet, och blir lurade på sitt bästa löfte.

Det är därför hög tid att på nytt försöka erövra den humanistiska traditionen, som Schillerinstitutet skriver om i sin rapport och som även filosofer som G W Leibniz och William Penn efterlyser. Där kan vi börja verka för en rättvis världsordning, där nationella suveräna republiker förenas med en gemensam utvecklingsplan som gagnar alla.

Läs mer av Mats Lönnerblad: Josef Frank - hans akvareller och musor

Ett starkare skydd för mänskliga rättigheter