Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frihet är också att fatta riktigt korkade beslut

I dag är den historiska dagen då Storbritannien ska lämna in skilsmässopappren. Därmed utlöser man utträde i enlighet med artikel 50 i fördraget och britterna börjar sin ökenvandring på egen hand.

Att utträdet kommer innebära många långa och svåra förhandlingar är ett faktum. Det väsentliga är givetvis hur de så kallade fyra friheterna (fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital) i förhållandet mellan parterna ska regleras. Därtill hur hårt brexit kommer att slå mot den brittiska, för all del också den europeiska, ekonomin.

Med Storbritanniens utträde förlorar också Sverige sin viktigaste allierade i EU och en stark frihandelsröst inom unionen. Och detta sker tyvärr vid en tidpunkt då protektionismen och isolationismen växer sig allt starkare – i många avseenden.

Ja, tidpunkten för britternas utträde kunde inte ha varit sämre. EU försvagas när en enad europeisk röst hade behövts som allra mest.

Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är utträdet särskilt allvarligt eftersom vi med Trump har fått en urspårad amerikansk president i kombination med det revanschistiska styre som Putin har etablerat i Ryssland. Uttrycket pest eller kolera har aldrig känts mer lämpligt.

***

Paradoxalt nog visar Storbritanniens utträde, med smärtsam tydlighet, att det just är de demokratiska värderingar som ligger till grund för unionen. Att respekten för nationernas självbestämmande finns där. Frihet är också att fatta riktigt korkade beslut. Brexit är beklagansvärt av en rad anledningar, men en realitet att förhålla sig till.

EU har också dödförklarats mer än en gång, men unionen har gång på gång visat sig vara en starkare konstruktion än vad till och med de mest inbitna eurokrater någonsin har kunnat våga hoppas på. Det såg vi inte minst under Eurokrisen, som i mångt och mycket är anledningen till att EU-projektet har ifrågasatts så starkt på senare år. Också i EU:s så kallade kärnländer.

Den uppskruvade retoriken kring brexit följer också naturligt av att utträdet bidrar till stor osäkerhet inom unionen inför stundande förhandlingar. På sikt – vi talar här om en horisont på tio år – kommer givetvis relationen mellan EU och Storbritannien att i något avseende normaliseras (givet att inte omvärlden fullständigt havererar). Storbritannien är trots allt en relativt sett folkrik nation med god och högt utvecklad ekonomi, ja, ett land som i de flesta avseenden har mer som förenar än skiljer dem från de kvarvarande medlemsstaterna. Såväl värderingsmässigt som historiskt.

Kort sagt, Storbritannien ska lämna EU men kan inte lämna Europa. Kontinenten består trots allt av 48 länder och 750 miljoner medborgare (EU, 28 länder och 510 miljoner medborgare) och är en av världens största ekonomier.

Ja, det kan tyckas som en självklarhet, men det är viktigt att påtala just detta: att Europa är betydligt större än EU.

Viktigt är också att påminna om – i dessa oroliga tider – att bara för att de politiska institutionerna försvagas så finns det kvar ett orubbligt europeiskt fundament. För trots prövningar och svårigheter, djupa konflikter och hårda motsättningar (med krig som yttersta konsekvens), har de europeiska samhällena visat en till synes obegränsad anpassningsförmåga och resiliens.

Ja, infoga här valfri historisk parallell: _________