Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu leker livet för öringen

/
  • 1000-tals arbetstimmar har arbetsgruppen i Harmångersåns nedre del lagt ner för att med spadar och sållredskap skapa lekområden för havsöringen. Harry Grönoset är nöjd nu när fiske leker överallt.
  • Nu finns det lekområden. En havsöringshona gräver en lekgrop där hon ska släppa ifrån sig rommen. Den stora hanen på sju kilo väntar på sin tur.
  • Sedan säsongsstarten 2013 får inte en enda fisk tas upp från nedre Harmångersån. All fångad fisk ska släppas tillbaka. Det är ett sätt att få en stabil fiskstam i ån.
  • Harry Grönoset, som leder återställningsarbetet i Harmångerån pekar ut var de ska göra mer jobb för några i arbetsgruppen. I mitten står fiskevårdsområdets ordförande, Olle Englundh.
  • Det krävs tuffa regler för att skapa en stabil havsöringsstam.
  • Romkorn som är guld värda för Harmångersån i framtiden.
  • En skvätt mjölke som ska ge framtidens långvandrande havsöring i Harmångersån.
  • Sedan säsongsstarten 2013 får inte en enda fisk tas upp från nedre Harmångersån. All fångad fisk ska släppas tillbaka. Det är ett sätt att få en stabil fiskstam i ån.

För fem år sedan syntes det inte många lekande öringar i ån. I dag kryllar det av lekglada fiskar. Hur är förvandlingen möjlig?
Svaret är rensade lekbottnar, utlagda storstenar och skärpta fiskeregler.
– Vi har lagt ner 1000-tals arbetstimmar i ån, men nu ser vi resultatet. Det är helt fantastiskt. Det värmer i hjärtat, säger Harry Grönoset, som leder arbetet i Harmångersån i norra Hälsingland.

Annons

Höstsolen skiner och avslöjar vad som pågår under vattenytan. Det är lektider och stora havsöringar bjuder på ett fantastiskt skådespel när de jagar runt, gräver lekgropar och slutligen låter befruktad rom bäddas in i grusbottnen.

Det här är resultatet av tre års hårt kroppsarbete från hängivna sportfiskare och ett förnuftigt fiskevårdsområde.

I den gamla bruksorten Strömsbruk ligger en damm, ett litet kraftverk och ruffiga gamla industrilokaler vid ån. Från dammluckorna och ner till havet är det bara 1500 meter.

– Men Harmångersån är cirka 10 mil lång och med alla stora biflöden blir det 30 mil. Det finns en otrolig potential för ån och för den vandrande fisken. Vi har några minikraftverk i vägen, men de jobbar vi på att få bort, säger Harry Grönoset optimistiskt.

Han är född i Norge och en rutinerad sportfiskare. Harry hamnade här tack vara sin fru som är från Hälsingland. Ganska snabbt letade han sig till Harmångersån.

– Jag såg direkt att alla potentiella lekområden var igenväxta. Någonting drastiskt måste göras, säger Harry.

Han hade många idéer för att förbättra ån för havsöringen och laxen, och för sportfisket. Han pratade med Harmångers fiskevårdsområde och ganska snabbt blev han erbjuden en plats i styrelsen.

– Jag lade fram mina planer, målsättning och krav för att vara med: Vi ska ha en stark och självreproducerande havsöringstam, men även en laxstam. Det är en kort sträcka vi har att jobba med i dag, men vi ska göra 100 procent på det området. Det vi måste göra var att rensa alla lekbottnar, ta fram stora stenar från sidorna och lägga i ån och skapa miljöer där ynglen trivs. Det är någonting som många missar vid biotopvårdsarbeten, menar Harry.

Det här var 2012. Det blev en del frågetecken och frågor om hur de skulle lyckas med allting.

– Det gäller bara att börja någonstans och att jobba hårt. Och visst skulle det kosta pengar, men det går att fixa fram, berättar Harry.

Sommarn 2013 startade arbetet med att rensa lekområden från ogräs för hand med speciella uppluckringsspadar, så att det gick att bryta upp alla rötter som satt fast i sedimentet.

– I planen ingick att vi inte ska sätta in yngel utan att vi ska ha en självreproducerande stam. Vi började direkt med catch and release och att man bara får fiska med enkelkrok, då bygger vi upp beståndet snabbt. Öringen är enkel att ha att göra med. Det är en överlevare. Det behövs bara lite lekbottnar, då är de nöjda och livet exploderar, säger Harry och skrattar nöjt.

Inför premiären på våren 2013 infördes de nya reglerna. Pengar är alltid ett problem. Harmångers fiskevårdsområdet var lite nervöst för uteblivna fiskekortspengar.

– Vid premiären såldes det tidigare kring 70 kort. Nu blev det bara 15, men de som fiskade förstod vad vi ville göra. I slutändan gör vi det här för sportfiskarna men först måste det finnas ett fiskbestånd att ta av. 2014 sålde vi lika många fiskekort som tidigare år. Då kom de riktiga sportfiskarna, säger Harry.

Ett oväntat tillskott dök upp. En sportfiskare som jobbar för Elkraft Sverige AB, som köper och säljer el, såg möjligheten att sponsra förvandlingen av Harmångersån och få lite goodwill. Det blev inte bara några tusenlappar. Företaget går in med 100 000 kronor per år i tio år.

Första året rensade bottnarna. En handfull eldsjälar slet 1000 timmar den sommaren. Även om det fanns lekgrus märkte de att fiskarna inte riktigt vill leka där. Det saknades stora stenar i ån. I fjol tog de sten från stränder och drog ut dem i vattnet. Allt gjorde de för hand, med hjälp av vinsch. De fick ut 80–100 stenar i ån.

– Det märktes direkt skillnad. Öringen vill ha stora stenar. De ska läggas så att man får en strömkil, ett blankstryk, mellan stenarna. Där vill fisken leka. Det funkar. I dag har vi lek överallt, säger Harry nöjt.

Tittar man ut över ån så ser man stenar som ligger lite omlott för att skapa dessa lekströmmar, med lagom hastighet. När vi går upp mot dammen så märks deras arbete tydligt. På en sträcka av 250 meter, där det tidigare var konstgjorda spegeldammar, forsar vattnet runt stenar. Med polaroidglasögon på nästippen så ser man att fiske leker även där.

För att ha koll på vad som händer gör de så kallat elfiske i två kontrollområden för att räknar yngel. På det övre stället fanns det 7,5 yngel på 100 kvadratmeter och i det nere 70 stycken 2013. Året efter var siffrorna 70 respektive 200, en ökad föryngring på flera 100 procent.

I planen ingick också att starta ett eget kläckeri för att ta avelsfisk. Som Harry berättade tidigare så är det inte för att kläcka fram yngel för att stoppa i ån nedströms Strömsbruk.

– Vi vill rädda fisken fullt ut och den ska kunna simma upp till Hassela. Vi tar fisk härifrån och kläcker fram dem till gulsäcksyngel. De får ingen mat utan när de har förbrukat gulsäcken (deras naturliga matsäck) i maj så sätter vi ut ynglen högre upp i vattensystemet för att få vandringsvillig fisk. Det har vi inte i dag, säger Harry.

Det är fantastiskt att se när de klämmer honorna på rom och hanarna på mjölke, och se de befruktade romkornen ligga och vänta på att kläckas i maj.

Strax nedanför huset med kläckeriet har arbetsgruppen i somras med hjälp av grävmaskiner öppnat en gammal torrlagd fåra för att skapa en bra livsmiljö för ynglen nedanför dammen.

Nu pågår, som på många andra platser i Sverige, arbetet för att få bort de små kraftverken eller skapa vandringsvägar förbi. Direktivet från myndigheter och EU är tydliga. Harmångers fiskevårdsområde har fått stöd av kommunen, länsstyrelsen, Älvräddarna, WWF och Naturvårdsverket. Med den järnvilja som arbetsgruppen i Harmångersån har så kommer nog havsöringen att kunna simmar tio mil upp till Hassela någon gång i framtiden.

Mer läsning