Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En braxenfiskares samvetskval

Annons

Jag står gömd bakom gardinerna i mitt barndomshem och stirrar skamset när sopbilen kommer. Jag är kanske tio år gammal och har dragit upp en jättelik braxen som ingen vill tillaga. Till sist hamnar den i soptunnan, och det är där den nu har fått mogna och utveckla en flora av motbjudande aromer i sommarvärmen.

Sopgubben går fram till tunnan, lyfter locket och svär högljutt när en svärm av flugor och en fasansfull stank slår upp mot honom. Som om det inte vore nog blir han stucken av en geting. Mina föräldrar gör sig osynliga bakom någon buske och skäms antagligen ännu mer än jag gör.

Vissa stunder naglar sig fast i minnet, jag kan backa bandet och bara återuppleva. Braxen i soptunnan är en sådan. Jag minns så väl hur glad jag var över att ha krokat något riktigt stort med mitt fåniga lilla metspö av bambu. Hur jag kämpade för att få upp den på bryggan. Och sedan besvikelsen över att den aldrig blev tillagad som övergick i skam när den stackars sopgubben for illa på grund av mig. En destruktiv trestegsraket.

När jag skulle skriva denna krönika kände jag mig manad att ta reda på om braxen verkligen är en så dålig matfisk att den förtjänar att åka i soporna. Ett citat på nätet som jag fastnade för var "den är god, men det värsta nålbrev man kan tänka sig". Braxen är alltså en benig och missförstådd stackare.

Jag vet inte om den här händelsen är anledningen till att jag som vuxen har otroligt svårt att slänga bort mat över huvud taget. Men jag vet att den där euforiska känslan när det nappar numera tyngs ned av samvetskval. Jag sitter hellre och eldar samt skrattar åt mina vänners prestationsångest när de står och kastar i timmar, byter drag under ceremoniella former och svär över havsströmmar.

Med denna krönika vill jag önska er alla en trevlig höst med bra jakt och fiske. Och uppmana till att hedra det som fastnar på kroken med en riktig festmåltid. Har man tid att sitta och vänta på att det ska nappa så har man tid att rensa en braxen från ben när den ligger på tallriken.

Plus: Hösten är en gyllene tid för mat i alla former. Kött, fisk, grönsaker och svamp kan hamstras i mängder inför de långa och mörka vintermånaderna.

Minus: Min frys är inte ens i närheten så stor som den borde vara. Och jag har ingen jordkällare. Ovan nämnda hamstrande som pågår under höstmånaderna måste motvilligt ransoneras.

Mer läsning

Annons