Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gå hela vägen med Nobel!

Annons

Nobelveckan är slut för den här gången. Samtalet om tv-sända middagars vara eller icke vara fortsätter.

Förra året gjorde Nobel-sändningarna en kort avstickare till TV4. I år var festligheten tillbaka i SVT med vad som känns som det största programledaruppbådet någonsin: John Chrispinsson, Claes Elfsberg, Anne Lundberg, Kristofer Lundström och Linda Nyberg, tillsammans med expertkommentatorerna Anders Bárány och Marika Hedin från Nobelmuséet.

Ungefär lika många som i en genomsnittlig sportsändning, alltså.

Och precis som sportjournalisterna försöker närma sig idrotten allt mer, bland annat genom de så förhatliga intervjuerna under match, strävar SVT efter närhet till gästerna på Nobelbanketten. Den här gången klämde sig programledarna flera gånger mellan de dinerande med mikrofonen i högsta hugg. Det är obekvämt att se, men mycket mer befogat än i sportsammanhang. I en handbollsmatch händer ju tillräckligt ändå, där behöver vi inte intervjuer under spelets gång.

Att via tv delta som åskådare vid en middag kräver mer för att man inte ska somna av tristess.

När nu tv-tittarna tillåts vara så intima med gästerna på Nobelbanketten, med ständiga närbilder och intervjuer, varför då inte gå hela vägen? Middagen är ju redan offentlig. Rikta en mikrofon mot alla som visas i närbild. Erbjud simultantolkning via ett alternativt ljudspår, som vi kan nå med fjärrkontrollen. Eller placera små kameror och mikrofoner på borden, så att vi tittare själva kan välja vilka vi vill följa under middagen, förslagsvis via nätet. Då skulle även jag orka genom hela sändningen.

Ingen kan väl påstå att det skulle vara integritetskränkande för gästerna att få sina artighetsfraser och ytliga forskningsdiskussioner sända i tv. Allt de gör syns ju och kanske kan läppläsare redan i dag ta del av samtalen. Sänd allt från nästa Nobelfest – med både bild och ljud. Det är helt okej så länge tv-sändningen som alltid avbryts några minuter in i dansen, innan några gäster har hunnit bli överförfriskade.

Förfriskningar eller inte så har många människor problem med takten.

Det hade också den norska kronprinsessan Mette-Marit under Fredskonserten i Spektrum-arenan i Oslo. Mot slutet, när det skulle svänga ordentligt, ställde sig publiken upp. Mette-Marit hängde med och "diggade" på det typiska statsmannasättet: ansträngt och helt ur takt. Tänk Mona Sahlin, Göran Persson eller valfri idrottsstjärna som "släpper loss".

Det där med att klappa händerna lite märkligt är förresten väldigt vanligt. Åsynen av Mette-Marit på Fredskonserten påminde mig om en norsk (!) intressegrupp på Facebook som uppmanar människor att klappa på andra och fjärde slaget i en fyrafjärdedelstakt. Alltså inte så där bakvänt som man ofta ser publiken göra i musikprogrammen i tv.

Annars har det mest musikaliska den här veckan varit alla förlossningsvrål i sändningarna från curling-EM i Ö-vik. Jösses så de skriker. Och sopar.