Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: SD har ett idealsamhälle – och det är inte liberalt

Annons

Efter att inom loppet av några månader ha upplevt både britternas beslut om ”Brexit” och valet av Donald Trump till USA:s president var vi många som drog en lättnadens suck när liberalen Emmanuel Macron vann valet till Frankrikes president 2017.

Och visst, högerpopulistiska och främlingsfientliga Marine Le Pen fick ”bara” 34 procent. Men nära hälften av dem som röstade på Macron angav att skälet inte var att de gillade liberalen, utan att de bara var väldigt mycket emot populisten.

Denna breda samling mot det uppfattade ”onda” kom att kallas ”Front républicain”, typ de demokratiska partiernas förbund.

På liknande sätt blev det nyss avhandlade mellanårsvalet i USA en folkomröstning för eller emot högerpopulisten Trump.

Årets valrörelse i Sverige, och hanteringen av det parlamentariska läget sedan dess, är uttryck för samma fenomen. Dagligen heter det på ledarsidor samt i krönikor och debattartiklar att drygt 80 procent inte röstade på SD. Eller Annie Lööfs C-variant att 75 procent inte röstade på något av ”ytterkantspartierna” SD och V (ett argument som nyligen upprepades av tidigare KD-ledaren Alf Svensson).

LÄS ÄVEN

Gabriel Ehrling Perers: Ofta slappt när SD kallas "rasistiskt" och "odemokratiskt"

Den förändrade retoriken ska ses i ljuset av det nya politiska landskap som växer fram. Valet var tydligt: nästan 44 procent av väljarna röstade på partier till höger om C och L. S gjorde sitt sämsta val sedan rösträttens införande och backade i 252 lokala val. Så få som 38 av de 256 kommuner SVT lyckats kartlägga har efter valet renodlat rödgröna styren. Sammantaget är det svindlande.

Det främsta argumentet för den M-KD-regering som föll förra veckan är att allt annat än att köra ”ända in i kaklet” är att anpassa sig efter SD. Ett M-kommunalråd i södra Sverige jag talade med nyligen menade att vi bytt ut S mot SD som solen runt vilken alla andra partier kretsar, och att det är bättre att bara ignorera dem och köra på.

Danmark framhålls inte sällan som ett exempel på att det är rätt att, om inte samarbeta med, så åtminstone hämta aktivt stöd av, partier som liknar SD. Ur ett rent maktperspektiv är resonemanget fullt logiskt. De danska borgerliga partiernas makt har varit stor tack vare Dansk folkeparti.

Detta har inte förvandlat Danmark till någon auktoritär mardrömsstat. Ölen är alltjämt billig i Köpenhamn och kan drickas på gatan under yviga politiska diskussioner.

Klart är dock att såväl danska S som det stora borgerliga partiet Venstre har ändrat skepnad. I vilken utsträckning det är Dansk folkepartis fel eller förtjänst, eller bara en anpassning efter de yttre förutsättningarna, kan man träta länge om. Men i Danmark har det blivit en del av den politiska vardagen med förslag om parabolförbud i förorter så att invandrare inte tittar på arabisk teve (Dansk folkeparti), hårdare straff i invandrartäta ”ghetton” (Venstre) och avskaffad asylrätt till förmån för danska mottagningsläger i Nordafrika (S).

I Ungern och Polen, länder som SD-politiker framhåller som föredömen, har de alltmer auktoritära regeringarna gett sig på de oberoende domstolarna, fria medierna och talar öppet om den ”illiberala” demokratin som framtidens samhällsmodell.

Danmark är inte där. Men nog står man på ett sluttande plan mot ett helt annat samhälle än den liberala fyrbåk som landet en gång betraktades som.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling Perers: Till sist står han i talarstolen: fullblodsrasisten – men han tillhör en utrotningshotad art

Främlingsfientligheten i de nya framgångsrika högerrörelserna i västvärlden varierar från flagrant rasistisk till en knuten näve i fickan. Men i botten ligger en annan syn på samhället. Ett samhälle där staten inte längre tjänar individen och skyddar minoriteter, utan där individen tvärtom ska huka sig under stat, majoritet och ”folkvilja”.

Det är därför det i Jimmie Åkessons värld är naturligt att föreslå angiverisystem där svenskar med hot om straff ska tvingas ange en granne som gömmer flyktingar. Det är därför partisekreterare Richard Jomshof nu motionerat om att staten (efter dansk modell) ska beslagta och sälja asylsökandes smycken och värdesaker för att finansiera flyktingboenden. Det är därför en ledamot av SD:s ungdomsförbunds styrelse i Dalarna vill att elever anger lärare så att samhället kan rensa korridorerna från dem som är alltför frispråkiga (kring SD).

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling Perers: Det går en ilning genom kroppen när SD-företrädare vill "belöna" elever som anger lärare

I nästa led av samhällsfunktioner som vi kan räkna med att SD försöker politisera om man får chansen står polis, public service, kulturinstitutioner och universitet.

När man värderar det ställningstagande Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) gjorde när de sade nej till Ulf Kristersson (M) måste man därför se att det handlar om större värden än nästa budget, jobbskatteavdrag eller vinster i välfärden.

Skadan av att en mandatperiod regera med aktivt stöd av SD hade sannolikt varit mycket begränsad. För Åkesson räcker det att få komma ett steg till på resan mot 51 procent. Målet är inte att vara stödparti åt M, men en sådan position är utmärkt inför valet 2022.

Man kan diskutera om C och L är överdrivet ängsliga kring SD. Man kan också vända på den debatt som förs nu och tycka att det är underligt att M och KD vill ha aktivt stöd av SD i varje avgörande omröstning – men ändå tänker vägra att prata med partiet.

Man kan dock inte klandra Lööf och Björklund för att de är uppriktigt oroade över vägen framåt med en liten konservativ regering där SD är större än de liberala partierna tillsammans i det som de facto är regeringsunderlaget.

Ytterst handlar det om vilken framtid vi ska ha och vilken väg som leder mot ett mer liberalt samhälle. Eller åtminstone inte åt fel håll.

LÄS ÄVEN:

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling Perers