Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gammalt avtal flyter upp till ytan inför avgörandet om Petersvik

I Petersvik sover de gamla villorna med förspikade fönster.
Husen, de som fortfarande står kvar, ska rivas. Frågan är mer när än om.

Annons

Frågan är till vilken nytta, och inte minst – till vilken kostnad för skattebetalarna?

På tisdag sammanträder fullmäktige i Sundsvalls kommun och väntas då klubba ett nytt exploateringsavtal mellan kommunen, SCA och Sundsvalls Logistikpark AB.

Samtidigt beslutar man – om inte ledamöterna i fullmäktige vill något annat – att säga upp tidigare avtal mellan parterna.

Bland dem ett avtal som fullmäktigeledamöterna hittills inte har känt till.

Redan 1995 skrevs ett avtal, som trädde i kraft 1996, mellan kommunen och SCA. Ett avtal värt uppskattningsvis en dryg miljard för skattebetalarna.

Ett avtal där SCA förbinder sig att ta de kostnader som nu i stället läggs på skattebetalarna. Dessutom ett avtal som skulle ha räddat större delen av Petersvik som det ser ut i dag, och i stället gett det en rejäl ansiktslyftning, med nya rekreationsområden för Sundsvalls invånare.

Det gamla exploateringsavtalet byggde på en detaljplan som innebar att man i stället för att riva och fylla igen med betong skulle ha byggt en tunnel för transporter mellan Ortviken och hamnen. Att SCA skulle stå för kostnaderna var fullt rimligt, då det åtminstone då ansågs vara en lönsam investering.

Varför SCA inte längre vill stå för kostnaderna är inte svårt att förstå. Hela projektet utgick ifrån att Ortviken skulle växa. I stället går det åt rakt motsatt håll, i höstas meddelades att en pappersmaskin skulle stängas. Framtiden för Ortviken är mycket oviss. Det är helt enkelt inte lönsamt för SCA att satsa på någon logistikpark. Vore det så skulle den redan stå klar.

Vad som är svårare att förstå är varför politiker och tjänstemän vid Sundsvalls kommun vill ta över kostnader på över en halv miljard, och då vet ingen var det kommer att sluta. Vissa byggen tenderar som bekant att bli dyrare med tiden.

Det går faktiskt att inte att komma på ett enda bra argument för varför frågan drivs så tjurskalligt från kommunledningen. En förklaring hittar jag, och den är dålig. Förklaringen är att det handlar om prestige. Beslut är fattat – alltså ska projektet ros i land, kosta vad det kosta vill.

Projektet är oerhört kostsamt och det finns inga prognoser som tyder på att det skulle vara särskilt lönsamt för kommunen vare sig i fråga om intäkter eller arbetstillfällen.

Som sagt – hade det varit lönsamt skulle SCA redan ha genomfört projektet. Att det inte gjorts är en tydlig signal till kommunen.

Sundsvalls kommun har ekonomiska problem. Socialnämndens budget spräcks med många miljoner varje år. Sparkraven handlar om att äldre inte ska få hemkokt potatis. Skolan sparar, skolpengen för gymnasieskolan sänks. Det finns många hål att stoppa i.

Samtidigt har kommunen de senaste tio åren pumpat in närmare 200 miljoner kronor i ett projekt som det fortfarande är högst ovisst om det blir av.

På tisdag röstar Sundsvalls fullmäktigeledamöter om ett nytt exploateringsavtal.

Det är bara att hoppas att de alla noggrant läser handlingarna i förväg. Där återfinns det gamla avtalet med SCA från 1996. Ett avtal som fortfarande gäller.

Läs också:

Vem bryr sig om Petersvik?

Insändare: Där stad möter hav möter berg

Vintervila för den hotade idyllen

Har ni inga som helst tvivel om Petersvik?

Logistikparken är en miljösatsning