Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Går det att lita på PR-maskineriet Nya Moderaterna?

Det vore skönt att få se sig som borgerlig igen. Att kunna beskåda den besvikelse till regering som just nu styr Sverige och känna grundmurad tilltro till någonting bättre, ett pålitligt regeringsalternativ med tydlig liberal tyngdpunkt.

Annons

Utvecklingen i framför allt Moderaterna gör det dock svårt att hysa en sådan tilltro just nu. Det är nämligen svårt att förutse vilka nya förslag som Moderaterna kan tänkas ställa sig bakom härnäst.

Känslan av att "vi driver regeringen framför oss" tycks uppfylla M med stolthet. Vart denna regering sedan "drivs", och om rörelseriktningen ens är önskvärd ur ett liberalt perspektiv, verkar vara en fråga av klart lägre prioritet. Nu gäller det att bygga en image av styrka, handlingskraft och en lagom dos hårdhet.

Sedan valet 2014 har Moderaterna genomfört en del personella förändringar som förmodligen har underlättat den så kallade förnyelsen. Den tidigare partisekreteraren Kent Persson är exempelvis ute ur leken. På sociala medier gör Persson upprepade markeringar om att åtminstone hans hjärta fortfarande är öppet.

Vad Fredrik Reinfeldt tycker om Moderaternas nya giv får vi, av naturliga skäl, inte veta särskilt mycket om. I stället kan man följa partistyrelseledamoten Hanif Balis twittrande om "asylanter", och se hur ledande partiföreträdare mer eller mindre öppet markerar distans till den partiledare som nyss höjdes till skyarna.

Nya Moderaterna har vänt blad och kapitlet om Reinfeldt-eran måste skrivas om för att tjäna nya dagspolitiska syften. Det är inte vackert, men partiernas PR-arbete är å andra sidan inte precis något upplysningsprojekt.

I någon mening har arvet efter Reinfeldt helt klart svikits. Men i ett visst avseende har allt bara fortsatt precis som förut.

När jag hör ledande företrädare som partisekreteraren Tomas Tobé prata om hur partiet har lyssnat och gjort självkritik, känns tongångarna trots allt bekanta. Väljarna tycker att invandringsfrågan är jätteviktig, och nu tycker M det också. M tror att en mindre liberal asylpolitik hade gett fler röster 2014, och nu hoppas man på utdelning 2018.

Partiet lyssnar in – och anpassar sig. Precis som Nya Moderaterna gjorde sist det begav sig, och heliga kor slaktades därför att nya väljare skulle nås av det "nya arbetarpartiet". Det som driver moderat politikutveckling tycks i hög grad vara hur de rådande opinionsvindarna blåser och hur partiledningen tror sig kunna lyftas av dessa vindar.

Problemet är bara att det som ur partiledningens perspektiv kanske verkar som smart lyhördhet väcker befogade frågor om partiets pålitlighet. Vad är äkta och vad är yta? Vad är taktik och vad är grundmurad övertygelse?

Och framför allt, finns det några opinioner som ett sådant parti absolut inte skulle kunna tänka sig att "lyssna in" för att kamma hem opinionsmässiga framgångar? Man vill ju gärna tro det, men går det att lita på PR-maskineriet Nya Moderaterna?

Man kan också fråga sig vad som är genuin oro för "systemkollaps" och vad som bara är PR i syfte att leda över väljare från de rödgröna genom signaler om extra hög krismedvetenhet hos just M. Kombinationen makthunger, domedagsretorik och utpräglat PR-tänk skulle potentiellt kunna bli en rätt lättantändlig blandning.

Likväl är det just inom allianspartierna, och inte minst inom M, som de riktigt intressanta och i viss mån hoppingivande diskussionerna om integrationen just nu förs. Det finns en rad förslag som skulle göra Sverige bättre rustat för tider av fortsatta global migration. Det är åtminstone en viss ljusglimt i det borgerliga mörkret.

Låt oss anta att M och Alliansen skulle lyckas genomföra en sådan "rustning" av de svenska systemen, hur skulle då ett toppstyrt maktparti som M resonera i en sådan situation? Skulle de säga "hurra vi lyckades och våra hjärtan kan härmed öppnas på nytt"?

Som liberal och vän av invandring vill man gärna tro det, men Moderaternas nuvarande laguppställning och dokumenterade trendkänslighet reser tyvärr starka tvivel. Ett M som vinner val på stängda gränser och tuffa tag kommer med största sannolikhet att vilja fortsätta att rida på den valvinnande hästen. Det bör de liberala alliansvännerna ha klart för sig.