Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönikören: Vetenskapen håller andan – men en sak är jag säker på

Under flera decennier fanns i de flestas hem ett uppslagsverk som var döpt till NÄR VAR HUR. Jag kollade i Wikipedia för att uppdatera mig och där stod:

”När var hur, var den svenska upplagan av en allmän årsbok (ISSN 0347-3333) som gavs ut av Bokförlaget DN. Den första utgåvan gavs ut den 2 november 1944. Redigeringen avslutades 1 oktober och årsboken var en populär julklapp. Årtalet i titeln var det kommande årets, så att När var hur 2008 sammanfattade händelser från 1 oktober 2006 till 30 september 2007. Årsboken var indelad i ett tiotal avdelningar: årets händelser dag för dag, politik, ekonomi, samhälle, vetenskap, kultur, sport, faktaspecial och ett alfabetiskt register. Sverige-händelser märktes med "s". När var hur 2008, som utkom den 30 oktober 2007, var den sista som gavs ut.”

För den vetgirige var boken ett bra redskap att odla intressen och bevara minnet av händelser som annars snabbt bleknade bort. Ett lättfattligt sätt att fördjupa sig i ämnen tiden före internet, Google och andra media.

Från dåtid till nutid. Just nu befinner vi oss i globalt kaos. Det ställs frågor som aldrig förr kring vår ångest rörande den allvarliga pandemi som fått hela klotet att skälva. Ryktesspridning och dementier samt tillrättalägganden gör det inte lätt för oss att ta till sig det massiva informationsflödet som ses, läses och hörs i massmedia. Just sifferstatistiken och dribblandet om vad som är rätt eller fel, skapar ett ”starkare” sammelsurium för oss lekmän när vi vistas mitt i stormens öga.

Våra folkvalda levererar miljardpaket i rask takt, och riksbankschefen talar lugnt om att den ställer till förfogande de sedlar och kapital som krävs för att hålla industri och samhälle igång. Den ena grafen efter den andra ritas upp i veckovisa redovisningar och käbblet mullrar i bakgrunden, är den svenska modellen rätt eller fel?

Vetenskapen håller andan. Ingen har svar på när, var och hur. Men en sak är jag tämligen säker på, inget blir sig likt igen. Det kommer att fastslås som en milstolpe, tiden före och efter covid-19! Allt som vi tagit för givet, kommer inte tillbaka. Klarar vi svenskar, som hittills etablerat oss som om vi har haft fyra jordklot till vårt förfogande att anpassa oss till en ny verklighet?

NÄR VAR HUR, är frågor män och kvinnor söker svar på. När tar det slut? Var finns ett jobb? Hur ska det bli? Den moderna människan som uppslukats av nätet, där hjärnorna ”programmerats” låta livet dirigeras av hundratals mobilapplikationer (appar), lotsar rädslor och frågor till internetjättar som Google med flera i paniken över att få veta? - Vem vet?

I en tid av ängslan kan poesin och litteraturen ge oss själslig styrka. Avrundar mitt kåseri med några korta rader som jag skrivit i min diktsamling ”Livsvandring”, vilket (som en metafor) passar just nu i mina filosofiska tankar kring livet i karantän och framtiden.

Omplanterad

Jag har såsom ett träd

blivit omplanterad

med stympade rötter

söker jag livskraft

i den främmande

myllan

Kurt-Göran Öberg

Fakta gästkrönikören

Namn: Kurt-Göran Öberg

Ålder: 77

Bor: Själevad i Ångermanland, född på Alnö.

Sysselsättning: Tidigare köpman i kontorsbranschen. Har tecknat hela sitt liv, skriver dikter och har medverkat i olika publikationer om sin hembygd Alnö.