Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

14-åriga Johanna skulle bara doppa fötterna

/
  • Johanna Hedberg, i dag 20 år, minns hur hon för sex år sedan kämpade för sitt liv i Gavleån.
  • Vattnet såg inbjudande ut den varma sommarkvällen. Men på bråkdelen av en sekund förvandlades ån till en dödsfälla.
  • Johanna fördes obarmhärtigt över strömnacken och vidare ner mot Kvarnbron. En utkastad livboj var nära att dränka henne.
  • Vid Fiskestugan kom Johanna äntligen in på lite lugnare vatten och kunde med sina sista krafter få tag på stenarna.
  • Några killar hjälpte Johanna upp för stegen och till ambulansen som kom strax efter. Hon vill gärna få kontakt med sina hjälpare.

Det gick på en bråkdels sekund. 14-åriga Johanna ramlade i Gavleån och fick kämpa för sitt liv. En utkastad livboj tvingade henne till ett svårt beslut. Hon var nära att ge upp.

Annons

Det var en fin kväll i juli 2009. På Stortorget pågick Sommarkväll för fullt. Johanna Hedberg, hennes kompis och pojkvän gick iväg till Boulognerskogen och ut på holmarna. Johanna ville känna på vattnet och gick ut en liten bit där det var grunt. Plötsligt halkade hon och sögs med av de starka strömmarna.

– Jag hamnade långt ut och åkte under två broar, berättar Johanna allvarligt.

Hon drogs med i det virvlande vattnet över strömnacken vid Konserthuset. Några killar i 20-25 årsåldern fick syn på henne och kastade ut en livboj.

– Men då fick jag forsarna i ansiktet och höll på att drunkna så jag fick släppa. Det var ett svårt beslut.

Strömmarna höll kvar henne i sitt grepp. Vattnet forslade hennes späda kropp med kraft under Kvarnbron och Gammelbron. Krafterna höll på att ta slut. Vid Fiskestugan vid Gammelbron förde vattnet henne äntligen in mot den steniga stranden.

– Jag tänkte att klarar jag inte att ta mig upp nu så är det slut.

Men Johanna lyckades med en sista kraftansträngning få grepp om stenarna. Killarna från Konserthuset hade sprungit efter och kunde hjälpa henne upp och till den ambulans som kom strax efter.

Fysiskt klarade hon sig med skrubbsår på benen men psykiskt har den dramatiska händelsen satt sina spår.

– Jag tänker på det varje gång jag åker förbi ån. Det känns fortfarande läskigt men ok. Det är väl först nu jag förstått vad som kunde ha hänt.

De tre killar i 20-25 årsåldern som hjälpte Johanna hann hon aldrig prata med. Hon var alldeles för chockad, trött och omtumlad för att ens tänka på att ta deras namn. Hon vet fortfarande inte vilka de är men vill gärna träffa dem.

Mer läsning