Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Genusvetenskap inför rätta i okunnighetens slappa domstol

Det är önskvärt att den forskning som bedrivs i Sverige sätter avtryck i samhällsdebatten och att forskningen i någon mening kommer det omgivande samhället till del. Forskare måste finna sig i att bli bedömda också i ett utomakademiskt sammanhang även om kritiken inte alltid är vetenskapligt relevant eller ens särskilt saklig. Men i tyckonomins tidevarv gäller det att lära sig att sovra, för ibland möts forskarna av både fördomar och ideologiskt färgade fultolkningar.

Nyligen kritiserade exempelvis Göteborgs-Postens vällästa och inflytelserika ledarsida den "normkritiska våg" som enligt ledarskribenten Aleksandra Boscanin sveper över Sverige (GP 26/10). För att exemplifiera detta fenomen lyfter skribenten fram genusforskaren Dag Balkmar. Forskaren har nämligen fått 2,5 miljoner från statliga innovationsmyndigheten Vinnova för projektet "Lastbilar för alla: Utveckling av normkritisk innovation på Volvo" och i GP framställs projektet i ett föga smickrande ljus.

I texten utmålas Balkman som "genusforskaren som blev lastbilsingenjör" och redan där reagerar läsaren förmodligen negativt. Vem tror denne genusvetare att han är?

Boscanin fullföljer sedan genom att citera ett kort utdrag ur ett pressmeddelande från Örebro universitet, där forskaren konstaterar att transportbranschen har varit en manlig domän, samt att kvinnors benägenhet att söka sig till dit förvisso har ökat, men att lastbilen ibland är ett hinder.

"Vi ska alltså förstå att transportsektorn är mansdominerad på grund av att det är män som har utformat lastbilarna. Som om allt som ska användas av kvinnor måste ha utformats av andra kvinnor för att vara funktionsdugligt. Det här sättet att se på olika företeelser är typiskt för den normkritiska våg som har sköljt över Sverige", skriver Aleksandra Boscanin.

Saken är bara den att forskaren faktiskt inte hävdar något sådant. Genusforskaren ska inte alls leka ingenjör. Däremot finns ambitionen att "skapa nya former för ökad normkritiskhet i Volvos innovationsprocesser och därmed skapa förutsättningar för en mer inkluderande transportbransch." Förhoppningen är att Volvokoncernen, som redan arbetar med att konstruera olika "förartyper" när de tar nya fram lastbilslösningar, ska få redskap att utveckla och granska dessa förartyper.

I projektansökan anges att Volvokoncernen ska stå för 820 050 kronor av projektkostnaden som medfinansiering. Skulle ett storföretag självmant välja att satsa sådana pengar på något man ser som ideologiskt mumbojumbo? Rimligen inte.

Vi får anta att Volvokoncernen gör detta för att de inser potentialen i tillämpad genusvetenskap. "Nyttan för Volvo är en fördjupad förståelse av hur organisationen förstår sina användare och därmed ökade möjligheter att identifiera nya kundgrupper bortom den manliga modellföraren", som saken uttrycks i projektbeskrivningen.

Dag Balkmar vill inte kommentera kritiken som har framkommit i media, men han påpekar att det var Volvokoncernen som kontaktade genusforskare och ville ha samarbete. Det var alltså inte forskarna som försökte pracka på industrin genustänk eller normkritik. Han konstaterar också att endast sju av 88 ansökningar beviljades medel från Vinnova.

Detta hade säkert även GP:s ledarredaktion kunnat få reda på om man hade bemödat sig att fråga forskaren. Precis som GP Ledare kunde ha undvikit att rita en nidbild om de hade läst projektansökan. Men för att hamra in tesen tycks man ha nöjt sig med att citera ett slarvigt skrivet pressmeddelande. Och tråkigt nog fungerar det.

Vi får gratulera Göteborgs-Posten till de 2771 delningar och interaktioner som artikeln om "genusforskaren som blev lastbilsingenjör" hittills har genererat.

Där fick de allt, genusvetarna!