Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

GIF – ett relativt ofarligt pojkband

Atleterna från Göteborg är kaxiga och sticker gärna ut hakan. "Blåvitt är disco, GAIS är rock'n'roll" hävdar de mer än gärna.
Och om GAIS är rock, vad är då GIF Sundsvall?
På nya Gamla Ullevi ett ganska slätstruket, ofarligt pojkband.
En kompetent samling, helt utan stjärnstatus. Take That utan Robbie Williams.

Annons

GAIS då. Hur mycket rock'n'roll bjöd de grönsvartrandiga på? Förutom hårdrockssångaren Asgeir Börkur Asgeirssons magnifika skägg.

Inte speciellt mycket, men det finns i alla fall en sylvass spets i GIF-dödaren Joel Johansson.

Johansson som krigade in matchens enda mål sedan hela GIF-försvaret rullats upp. Från Dennis Olsson till Robert Lundström. Via mittbackarna Fjóluson och Danielson.

Joel Johanssons femte mål mot Sundsvall på de tre senaste matcherna. Förödnade.

För mig blev det en heleftermiddag i sportpubsmiljö.

Först toppduellen mellan Liverpool och Manchester City.

Sedan det, på förhand tilltänkta, toppmötet mellan GAIS och GIF.

Från Anfield till Gamla Ullevi i ett huj.

Det skulle gå att dra vansinnigt många paralleller och jämförelser matcherna emellan. Men jag nöjer mig med att konstatera att inget försvar i Göteborg var lika ihåligt som Manchester Citys. Och att Pa Dibba saknades lika mycket i Sundsvall som Raheem Sterling var vass i Liverpool.

För Dibba hade kunnat vara den joker han var i premiären. När Cedergren och Franzén gjorde sina byten blev det en pojkbandssångare som avlöste en annan.

Eller tre som avlöste tre andra.

För varken Simon Helg, Johan Lundgren eller Robbin Sellin lyckades sätta någon prägel när de klev in på scenen.

Statistiken säger att de ersatte Eric Larsson, Rúnar Sigurjónsson och Daniel Sliper. I praktiken var det samma melodi GIF spelade hela tiden. Nära på 94 minuter i sträck.

Knäskadade Dibba var nog den som hade kunnat göra skillnad. Eller varför inte ge Granit Buzuku 15 minuter i rampljuset?

Nu blev det en forcering som inte kändes hundraprocentigt helhjärtad. Det blev visserligen lite tryck på slutet, men när domare Jim Pettersson slentrianmässigt blåser för det försvarande laget i straffområdet blir det svårt.

Johan Eklund hade motståndare som både hängde och klängde när han försökte nå bollen. Facit? Frispark mot.

Jón Gudni Fjóluson blev överkörd av en armbågstacklande Björn Andersson. Facit? Frispark till GAIS när Pettersson i min värld lika gärna kunde visslat för straff.

I brist på forwards hade jag hellre sett en tydligare matchning av mittbackarna i offensiven. Lite mer desperat, lite mer rock'n'roll. Lite mindre tankar på morgondagen.

Nu blev det i stället slätstruket. 13 avslut låter imponerande, men räknar vi i faktiska målchanser var det bara Slipers skott i slutet av första som det dundrade om. I övrigt var det rökridåer.

Såna som ofarliga pojkband gömmer sig bakom.