Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Giffarnas glädjeoffensiv sänder starka signaler

Annons

Med Stefan Silva från Sirius har GIF Sundsvall med största sannolikhet värvat klart inför årets spel i Allsvenskan.

Sett utifrån de förutsättningar Mr GIF, Urban Hagblom, har haft så skulle jag säga att det här är det starkaste transferfönstret Giffarna har gjort.

Kanske någonsin.

Åtminstone om man stirrar sig blind på offensiven. In har tekniske och skottstarke Robin Tranberg, unge ytterbacken Erik Björkander, USA-proffset Kristinn Steindórsson och supertalangen Amaro Bahtijar kommit.

Det stora tappet är Jón Gudni Fjóluson, den reslige och långe mittbacken.

Det var längesedan jag såg en sådan tuff konkurrenssituation på de offensiva platserna i GIF Sundsvall, tyvärr ser det inte riktigt lika starkt ut bakåt.

Och vi ska komma ihåg att det var med det "lite tråkigare" spelet som GIF förra säsongen faktiskt fick in sina poäng. Det var inte den underbara inledningen där laget skapade chans på chans, missade, och sedan blottade sig bakåt.

Jag ställer mig högst tveksam till att Marcus Danielson och Jocke Nilsson (som får ses som första mittbackspar) håller en hel säsong. OS-spel kan hägra för NIlsson samtidigt som han har knäproblem.

Danielson kom tillbaka starkt från sina likartade skador i slutet av förra säsongen men jag är ändå orolig.

Backup blir rutinerade Stefan Ålander. Tryggheten och positionsspelet finns där men snabbheten, som aldrig varit särskilt utmärkande hos Ålander, har gått tillbaka – med ålderns rätt.

Samtidigt har vi ytterbackarna i form av Erik Larsson och Dennis Olsson. Den förstnämnde, Gävlegrabben, som förra säsongen visserligen gjorde sin bästa i GIF, sätter jag däremot ett litet frågetecken på om det är allsvensk klass.

Dennis Olsson har alla förutsättningar, men har hämmats av skador. Hur mycket mer finns det att ta av? De flesta minns nog genombrottet för några år sedan, då han som 17-åring klev in helt kompromisslöst och bitvis dominerade sin vänsterkant.

Erik Björkander, som blir förste konkurrent till ytterbacksplatserna, har jag sett för lite av för att bedöma.

Kollar jag namn och potential skulle jag sätta Giffarnas offensiv i den övre delen av tabellen. Ganska ordentligt högt upp faktiskt.

Defensiven hamnar knappt ovanför nedflyttningsstrecket. Även om Jón Gudni kunde se lite slö och loj ut emellanåt så var det lika mycket hans rörelsemönster som uppfattades snarare sagt än att han faktiskt var det.

Det enda tråkiga är att Peter Wilson hamnar än längre bort från spel och det är en talang vi inte vill ska försvinna i periferin.

Även om jag inte tror det blir mer än något inhopp så kan jag ärligt säga att mest roliga att följa blir Amaro Bahtijar.

En lirare jag har sett en hel del av i de lokala matcherna och någon större talang har jag under min livstid inte sett i distriktet.

Inkluderat Emil Forsberg.

Bollsäker som få och med en blick av absolut högsta klass gör att det här är en grabb som kan gå långt.

Riktigt långt.

Jag hoppas att tränarduon vågar spela in honom, om han motsvarar förväntningarna, lite lätt redan den här säsongen. För där har Giffarna en riktigt fin, rå, diamant.

Nu gäller det att slipa till den så bra man bara kan.

Strax innan seriestarten kommer jag att betygsätta varje lagdel, först måste jag dock se alla spelarna på plan.