Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör inte politisk PR av de människor som behöver oss allra mest

Annons

Det är valår. Alla politiska partier, i Sundsvall och på riksplanet gör sitt bästa för att profilera sig. Även enskilda politiker profilerar sig för att ge svar på väljarnas fråga; Varför ska jag kryssa just dig? Att profilera sig är okej. Det är bra att visa på tydliga skiljelinjer mellan partier och även personer inom partierna. Men att göra det på bekostnad av de som har det allra svårast i samhället är oerhört lågt. 

Akademikerförbundet SSR har gått ut med en utmaning till våra politiker i Kommunstyrelsen och Socialnämnden. Lev på socialbidrag i en vecka, 129 kronor om dagen. Flera politiker antar utmaningen. Frågan är om det ens kan kallas utmaning? 

Pengarna finns kvar på kontot vid veckans slut och ett välfyllt kylskåp och fulltankad bil i förväg är tillåtet. Att säga att det är att prova på det hårda livet är snarare ett hån mot de människor som på riktigt lever på de här villkoren. Varje dag, året runt. 

Den ensamstående mamman som har en klump i magen för att sonen vuxit ur sina skridskor. Den arbetslösa mannen som fått nej efter nej vid arbetsintervjuer och inte vet om han kommer att ha råd att bo kvar i sitt hem. Alla personer som håller huvudet ovanför vattenytan och kämpar för att få livet att gå ihop. Det är ett hån mot dem. För att förstå hur människor verkligen har det måste man möta dem, lyssna på dem. ST:s kommentarsfält vittnar om flertalet personer som lever på eller har levt på existensminimum. På riktigt och inte med pengarna avsatta på ett sparkonto för att fritt plocka fram dem efter en vecka. Prata med dem i stället för att låta dem läsa om en dålig iscensättning av sina liv.  

Att leva på 129 kronor om dagen i en ynka vecka är inte att förstå hur det är att ha det ekonomiskt tungt. Kommer man att sitta med kompisarna någon månad efter detta, se tillbaka och oja sig lite åt hur livet såg ut den där veckan?

Ja tänk, jag kunde inte ens följa med kollegorna på favoritlunchstället. Samtidigt, i ett annat hem, gråter ett barn över att behöva glömma fikat till utflykten imorgon igen. Jag vill inte ha ett samhälle där vi politiker står så långt från verkligheten. Jag vill att vi ska vara nära människor, att de ska kunna vända sig till oss när de behöver. Då fungerar det inte att visa så fullständig oförståelse. 

Jag väntar med oro på vad nästa tilltag blir. Kommer någon att sätta sig bredvid de uppmärksammade tiggarna på stan för att testa på det livet? 

Kommer någon att testa att sova utomhus för att se hur det är att vara hemlös? 

Ta med tältet och matsäcken i så fall för det är ungefär så orimligt detta experiment av människors livssituation är.

Även politisk PR har sin gräns. Och den är nu nådd. 

Elin Nilsson (M), Kommunfullmäktigeledamot

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons