Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gör sorti efter 22 år

Kjell Carnbro med sina 22 år som chefredaktör på Sundsvalls Tidning är en av dem som suttit längst på den posten i Sverige.
I dag, måndag, gör han sin sista arbetsdag. En ny fas som pensionär tar vid.

Annons

– Det kan tyckas vara en lång tid, men det har varit jätteroligt att jobba med så bra kamrater, direktörer och andra chefer. Och det har ju inte precis saknats utmaningar under de här åren. Snarare har det varit ständiga förändringar, tycker Kjell Carnbro.

Och visst kan 1989 kännas som en svunnen tid, året då Berlinmuren föll.

Även på ST hade det varit oroligt då. Förre chefredaktören fick gå och den då 41-årige Carnbro kallades in.

– Ja, säger han och suckar så här lite i efterhand. Jag var inte så väl förberedd och hade ingen erfarenhet som arbetsledare, så det var lite naivt att tacka ja. Fördelen var att jag hade jobbat som reporter på tidningen i många år och kände nästan alla. Men det var ett stort ansvar att axla och visst blev det lite ensamt på posten ibland.

Men den sympatiske killen med rötter i Ludvika växte in i rollen och blev snart ett respekterat namn i branschen. Han har därför också suttit i Tidningsutgivarnas styrelse i tio år och i Medieföretagens styrelse i några år därefter.

På ST har han basat över redaktionen och på nära håll följt nyhetsarbetet.

Vilken är den största händelsen under dina 22 år?

– Det är förstås attacken mot tvillingtornen i New York den 11 september 2001. Lokalt är det flygolyckan utanför Midlanda år 1999, då sju personer omkom, och bussolyckan utanför Indal med alla skolbarnen, i september 2001. Då hade också webbpublicering gjort entré och vi ställdes direkt inför frågan hur vi skulle hantera det. Vad skulle vi berätta, hur närgångna skulle bilderna vara, hur säkra var våra uppgifter?

Som ansvarig utgivare krävs ibland svåra beslut, finns det något du ångrar i dag?

– Det är klart att det finns personer som farit illa av publiceringen, men många gånger har det varit så viktigt att berätta för allmänheten vad som hänt att vi publicerat ändå. Några fall har jag dock funderat över, ett sådant är publiceringen kring den hedervärde polismannen Lennart Westberg, som felaktigt beskylldes för nazistkopplingar i en bok. Där rycktes vi med i vad andra publicerade, tyvärr.

Men du har hållit en rätt försiktig publiceringsstrategi?

– Ja, och det har ju inte haglat anmälningar till Pressombudsmannen precis. Vi har kanske fällts ett drygt halvdussin gånger under mina 22 år.

Vad har varit det svåraste i jobbet som chefredaktör?

– Att hantera den förändring som skett under åren, förhållandet mellan papperstidning och webb, och den ökade konkurrensen mellan medier och konkurrensen om folks tid.

Dagstidningarna har allt svårt att attrahera unga läsare, är det läge att helt enkelt ge upp dem som är 25–30 år och yngre?

– Det är en bra fråga och samtidigt jättesvår. Jag tror i alla fall att vi inte ska lägga så mycket krut på dem. Det är inte så att de slutat läsa, inte alls, men de väljer ofta andra former som webben och magasin.

Hur skulle du beskriva tidningen ST i dag?

– En lokal kvalitetstidning som har kommit närmare läsarna de senaste åren.

I morgon, tisdag, blir du pensionär, hur känns det?

– Vemodigt förstås, men rätt i tiden. Vi har ett nytt tryckeri, gjort om tidningen och bytt lokaler. Sedan blir det en stor omställning för mig, jag kommer att sakna gemenskapen och kreativiteten på redaktionen.

Vad ska du göra i stället?

– Jag ska umgås mer med barnbarnen, sedan har jag sommarstugan och båten uppe i Höga Kusten att pyssla med. Sedan vill jag resa mer, det har varit för mycket Luther och för lite lust i livet. Någon gång vill jag exempelvis sätta mig på tåget i Chicago och åka i lagom takt till San Francisco. Och jag vill läsa mer. Jag gillar politiska biografier, säger Kjell Carnbro och tillägger:

– Vi får se om jag kanske kan recensera någon bok ibland i ST, det vore kul.

Det tycker vi också.