Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör vi om misstagen?

Annons

Den amerikanska finanskrisen tog de flesta med förvåning: Det som i somras såg ut att bli en blygsam lågkonjunktur har utvecklats till en rejäl svacka.

Varsel, konkurser och stigande arbetslöshet är en obehaglig verklighet. Det är begripligt att folk söker efter knep och åtgärder som kan mildra lågkonjunkturen. Förslagen duggar tätt i debatten: Förstatliga bankerna, säger någon. Sänk momsen tillfälligt, kontrar någon annan. Stöd fordonsindustrin, ropar en tredje. Oppositionen, som hittills inte haft mycket till övers för regeringens skattesänkningar, tycker plötsligt att ännu mer måste göras för att stimulera hushållens efterfrågan.

Idén att staten med aktiv finanspolitik ska jämna ut konjunkturen har prövats förr. Den har fungerat synnerligen dåligt. Det som teoretiskt ser ut att fungera fint, är nästan omöjligt i praktiken.

För att statliga hjälpinsatser ska fungera, måste staten veta vilka företag som är långsiktigt konkurrenskraftiga. Det vet varken staten eller någon annan. På 1970-talet slösade Sverige bort åtskilliga skattemiljarder på att stödja varvsindustrin, som sedan ändå gick i graven. Ska vi nu göra samma misstag med fordonsindustrin?

Ett annat vanligt förslag är att staten ska dra motverka lågkonjunkturen med investeringar. Naturligtvis är det klokt att investera inför framtiden, men det är extremt svårt att schemalägga åtgärderna så att de blir till fungerande konjunkturpolitik. Kommer satsningarna för tidigt, bränns krutet utan att göra nytta. Kommer de för sent, kan de göra att återhämtningen övergår i överhettning. Till detta kommer naturligtvis risken att politiker lägger sina åtgärder så att effekten ska märkas lagom till valrörelsen.

Ropen på aktiva åtgärder mot lågkonjunkturen, antyder att ingenting görs i dagsläget. Det är fel. Genom socialförsäkringarna har Sverige byggt system som automatiskt stabiliserar ekonomin: När arbetslösheten stiger, ökar utbetalningarna från a-kassan - och skatteintäkterna minskar. Det mildrar fallet i hushållens efterfrågan.

Tack vare Sveriges budgetöverskott finns det marginaler att ta av. Men om staten dessutom ska finansiera hastigt planerade utgiftsprojekt, är risken stor för underskott och ökande statsskuld. Även detta är något Sverige tidigare provat på - och det är knappast något vi vill uppleva igen.

Det är nu 15 år sedan Sverige tog sig ur 90-talskrisen. Det har varit 15 år med god ekonomisk utveckling. När nu svackan kommer ställs saken på sin spets. Tidigare försök att jämna ut konjunktursvängningarna har i praktiken förvärrat läget. Har vi lärt av historien eller kommer vi att göra om misstagen från förr?