Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gott och ont i fragment

/
  • Altarskåp från Sättna kyrka, tidigt 1500-tal. I mitten sitter Gud med den döde Kristus, på hans vänstra sida sitter S:t Katarina med sitt hjul och på andra sidan ett okänt kvinnligt helgon.
  • Fragment av ett gammalt så kallat resealtare, som hittades i en trädgård i Skön för två år sedan.
  • S.t Olof, ett helgon med särskild bäring i våra trakter, återges så här fint av mangatecknaren Åsa Ekström.
  • Här kan man själv skriva namnen på idoler och helgon på pappersblommor.
  • Kan man se på ögonen om någon är ond eller god? Nej, och inte på hela ansiktet heller, konstaterar Gun Högdahl som på baksidan av ögonbilderna ser den aktuella personens ansikte och läser hans eller hennes livshistoria.

Länsmuseet Murberget
Helgon och demoner
13 december 2011 - 4 november 2012

Annons

Ont och gott - ett mer omfattande och därmed svårgestaltat tema kan knappast väljas för en utställning.

Det första man möts av i Murbergets "Helgon och demoner" är de förstnämnda. Vad gäller helgon är man välförsedd, och själv kan jag aldrig få för mycket av de praktfulla altarskåp och kyrkliga träskulpturer sedan den katolska medeltiden som vår landsända är så begåvad med.

Här finns många exempel, och den största sammanhängande pjäsen är Sättna kyrkas altarskåp från tidigt 1500-tal. Här sitter Gud Fader med den döde Kristus, omgiven av kvinnliga helgon. Vecken i mantlarna är så valgjorda att de faller vackert fast de är i trä; Gud Faders lockar är omsorgsfullt gjorda liksom fjädrarna i ärkeängeln Mikaels vingar intill.

De har blivit en sorts motsvarighet till Österlandets ikoner, även om de inte är lika guldgranna, och man kan inte undgå att fyllas med stolthet och vördnad inför dem. Stolthet över att de finns här med sin höga ålder, sin sällsynthet och sin estetiska skönhet. Vördnad inför den tidlöshet som många av dem utstrålar. Deras ögon ser snarare inåt, mot evigheten, än utåt mot världen och tiden. Även på så vis liknar de ikoner.

Riktigt suggestiv har den stora trämadonnan i inre rummet gjorts. Hon sitter mitt på golvet och i hennes träansikte projiceras en film med ett nutida, talande ansikte samtidigt som Marias berättelse om bebådelsen spelas upp. På ett effektfullt och nästan skrämmande verkligt sätt får skulpturen liv.

I övrigt blir utställningen ganska fragmentarisk. Kopplingen mellan helgon och idoler (som inte alls behöver vara särskilt goda) är oklar. Mangatecknaren Åsa Ekström har återgivit helgonlegender, och även om berättelser i serieform blir korthuggna och skissartade är teckningarna utsökta, smakfulla och formsäkra, på samma gång moderna och tidlösa.

De uråldriga demonerna representeras av en ring där man stiger in och ser på gamla bilder. Det känns rätt lamt; här hade väl funnits stoff nog för en mer spännande gestaltning? Följetextens påstående att vi i dag inte längre tror på djävulen, utan har förpassat honom till underhållningsvärlden i form av monster och demoner, känns tveksam. Om ondskan i ett odjurs skepnad inte skrämde oss skulle väl knappast skräckfilmen ha någon användning för det?

Mer effektfull är gestaltningen av den mänskliga ondskan och godheten från vår egen tid. Här hänger bilder av ögonpar, och på baksidan av varje bild möter man hela personen: så skilda som Hermann Göring, Moder Teresa, Josef Fritzl, Dalai Lama och den karismatiske Rasputin.

Här blir man stående länge och funderar. Är man ond eller god när man som Karla Fay Tuck döms för mord men i fängelset djupt ångrar sina handlingar? Barnamördaren Hilda Nisson, "Änglamakerskan på Bruksgatan" och Ilse Koch, "Buchenwalds häxa" - drevs de av situationen till hemska handlingar eller kom ondskan inifrån dem själva? Och Jens Stoltenberg, en rätt ordinär norsk statsminister som efter Utöja-massakern plötsligt trädde fram som en sorts landsfader, blev han liksom rekryterad av godheten i en tid av kris?

Här står det klart hur svårfångade godhet och ondska är och hur inblandade de är i varandra. Just här, i detta hörn av utställningen, tycker man sig få en glimt av varför dessa två krafter drivit världen så länge det bott människor i den.

Annons